Vårmotiv i Skåne

Har haft lite svårt med inspiration och motivation till blogginlägg ett tag, men en helgtur till vårvärme, fågelsång och orientering i södra Skåne förra helgen gav en nödvändig fotomässig puff framåt. Första dagens eftermiddag, dvs. efter orientering och energiintag, ägnades åt Häckeberga naturreservat. Blev inte så mycket bilder tagna utöver sådana som bäst platsar i familjealbumet. Söndagsförmiddagen styrde vi kursen till Skrylle, Lunds stora friluftsområde. Vi kom ganska tidigt, men det var redan gott om bilar på den stora parkeringen. Och mer skulle det bli. När vi åkte därifrån efter några få timmar var parkeringen överfull. Inte undra på det. Solen och värmen lockade ut massor av barnfamiljer till grillning, motionärer till det omfattande spårområdet, äldre personer med fikakorg. Vi platsade inte in i någon av dessa kategorier, utan vi var där av rent naturintresse och strosade runt i två av naturreservaten. Allt emellanåt fick resten av familjen tålmodigt vänta när jag la mig raklång på backen. Tror nog att de också vände bort blicken. Kanske inte riktigt ville kännas vid att de kände den där kufen som låg där på magen. Men det har sina sidor att lägga sig raklång i gräset. Visserligen torrt men fästingarna, detta gissel, var tydligen alerta. Hittade en på min hand, men den blev inte långlivad.

Del av Bergqvistska stenbrottet i Skrylle.

En liten göl i Måryds naturreservat. Inte mycket till bild men är för mig är den ett minne av att området genljöds av grodornas/paddornas kärlekskranka läten. Det fanns ansamlingar grodägg här och var i gölen (dock inte synliga på denna bild).

Vy på väg upp till en liten topp i där vi njöt av kaffe med nyköpta bakverk (Måryds naturreservat).

Tussilago med besök.

Hittade några intressant knoppar, som jag tror är fläder.

"Paralleller". Försökte få lagom kort skärpedjup så att den bortre grenen med knoppar skulle framträda lite grand och att grenarna i bakgrunden skulle anas.

"Knoppisar". Försökte även här att få en inte alltför diffus bakgrund. Jag ville att stammarna och de större grenarna i bakgrunden skulle synas men inte störa. Kanske blev de lite för synliga?

"Mot ljuset". Den knopp som är vänd mot solen lyfter sina "armar" som hyllning till våren och värmen. Den knoppen har växt sig betydligt större än den som hamnat på skuggsidan. Symbolik för orättvisor i samhället och livet i stort?

"Jämlika knoppisar". Här får knopparna samma ljusmängd och är lika stora. Har försökt skapa lite extra intresse i  bilden, dels  genom en diagonal mellan dem (svårt, nådde inte ända fram), dels med den ena knoppen i skärpa och den andra i oskärpa (gick bättre).

Vad är en vårutflykt utan bilder på vitsippor? Inte mycket. Det var för tidigt för att hitta stora vitsippshav, men en och annan hobbe fanns det. Hittade en vitsippsknopp bland fullt utslagna sippor och försökte göra något av detta.

Knoppis som med öppna "armar" vänder sig mot sina artfränder.

Samma knopp som i bilden ovan men annan bildvinkel. Försökte piffa till bilden med diagonaler av utslagna vitsippor, dels i knoppens riktning, dels vinkelrät mot knoppens lutning upp mot höger hörn.

Tågen går förbi Räppe

Kust till kust-banan mellan Kalmar och Göteborg passerar bland annat Räppe, som ligger några kilometer utanför Växjö. Räppe station öppnades 1865 och är nedlagd, men jag har inte lyckats finna vilket år dess öde beseglades. Förr var Räppe station ett centrum för tåg- och båttrafik i regionen. Båttrafiken var väl utbyggd och varor (bland annat mycket trävaror) transporterades från olika platser i Helgasjön via Räppe kanal fram till järnvägen där omlastning skedde. SJ hade i början av 1940-talet en träimpregneringsanläggning vid stationen. Denna typ av verksamhet är klassad i riskklass två (näst högt på en fyragradig skala), men platsen som sådan har inte någon riskklassning.

Jag tog en tur till stationen förra helgen, inspirerad av en arbetskamrats bilder. Tänk att jag inte fått ändan ur vagnen tidigare! Jag som tämligen ofta tågledes passerar stationen på såväl tjänsteresor som privatresor... Men bättre sent än aldrig, en dag kan stationen vara riven. Trafikverket har nyligen investerat i mötesspår med tillhörande teknikhus vid Räppe station på den enkelspåriga banan. Då, eller möjligen tidigare, revs en magasinsbyggnad som hörde till stationen.

Först gick jag ett varv runt den lilla stationsbyggnaden och konstaterad att byggnaden har en stor mängd utbyggnader, vinklar och vrån samt många dörrar, alla låsta.

Efter vandringen runt huset var det dags att gå i närkamp med den överväldigande mängden potentiella motiv. Stördes initialt av att jag glömt polarisationsfiltret hemma, vilket medförde att träden och himlen tydligt speglades i fönsterrutorna. Men det var bara att acceptera läget. Och kanske blev det trotsa allt inte så dumt med fönsterspeglingarna?

Experiment med vitsippor vid Trummen

Efter att ha fotograferat tämligen normala bilder på vitsippor där skärpa på hela eller delar av vitsippan varit något som jag strävat efter, tog jag för en vecka sedan och cyklade ner till Trummen framåt kvällskvisten. Solen var på väg ner och det blåste ganska mycket. Perfekta förhållanden för min plan: fota vitsippor med lång slutartid så att rörelseoskärpan ger bilder som om jag målat vitsipporna med en pensel. Redan på plats insåg jag att det blåste för lite alternativt var det för ljust alternativ alternativt hade jag behövt ett filter som dämpade ljuset än mer an vad mitt filter gör. Med andra ord har vitsipporna på de flesta av mina bilder för lite rörelseoskärpa. Lade allt för sent också märke till att någon del i bilden behöver skarp för att rörelseoskärpan ska uppfattas på bästa sätt. Oftast räckte inte skärpedjupet till för att få bakgrunden skarp då jag oftast placerade kameran mycket när vitsipporna. Men hur som helst, några bilder blev i alla fall lite bättre än de övriga. Och minsann fick jag inte med en (halv) gräsand på en av bilderna! Visserligen såg jag gräsandsparet nära mig, men trodde att de var utanför bild. Synd att hela fågeln inte kom med på bild, men det blev ju trots allt ändå lite extra liv i bilden.

Solitärer på Store mosse

Förra helgen var det första gången man fick ett riktigt kvitto på att våren trots allt hade kommit. Strålande sol och en anständig mängd plusgrader. Kom på att jag inte varit på Store mosse, den närmaste nationalparken och  dessutom med Norrlandskaraktär, så tidigt på våren. Ödemarkskänslan upplever man bäst om man styr stegen rakt ut på mossen från Kittlakull och går Lilla Lövö-runt (6,2 km) där merparten går på spänger över mossen. En annan intressant del av leden går över rocknarna, dvs. de bevuxna sanddyner. Detta blogginlägg, det första av planerade två, visar bilder på mer eller mindre solitära träd. Efter en del funderande bestämde jag mig för att dessa bilder nog göra sig allra bäst i svartvitt. Tycker att ödemarkskänslan kommer fram bättre när trädens form i stället för bildernas färger "bestämmer" bildens karaktär. Men först en bild som visar mossens och trädens färger och inte minst den underbart blå himmeln med fjäderlätta moln.

Vid konvertering till svartvit "försvann" den fina himmelsblå färgen och det mesta av de tunna molnen, men bilderna på träd och mossen tycker jag ändå vinner på att färgskalan byts till gråskalan. Har använt en tämligen tuff och kontrastrik konvertering som kanske inte alla gillar. Smaken är ju som bekant delad, vad tycker du?

Trädpiplärka

Medan jag gick Lilla Lövö-runt sprang hustrun en orienteringstävling utanför Värnamo. När tävlingen med god marginal var över hämtade jag upp henne. Vi åkte tillbaka till Store mosse och gick en bit på leden Kävsjön runt och såg fler solitära träd, men här var det mest björk.

Isande blå bilder från Svanaholm

För två veckorna sedan tog jag och yngsta dottern en liten fotopromenad i Svanaholm, strax söder om Växjö. Vi var där sent på eftermiddagen, som hastigt rusade mot skymning och mörker. Hade inget stativ med mig så det innebar naturligtvis allt högre ISO-tal efterhand som tiden gick. Att vi gick i skogen bidrog förstås till mörkret. Men även med höga ISO-tal blev det tämligen långa slutartider så det gällde att ta hjälp av träd eller något annat stabilt som stöd mot för att undvika skakningsoskärpa. Men priset för detta var att jag ibland inte fick exakt det utsnitt/den bildvinkel jag önskade. Den sena timmen bidrog även till att bilderna blev blåaktiga eftersom jag hade valt dagsljusläget i stället för autovitbalans som jag tidigare använt som standard. Men den blå tonen tycker jag är alldeles utmärkt för isiga och trollska bilder.

Del av isfågeln, som uppstod när dottern trampade sönder isen i en stor vattenpöl.

Ismosaik (fotograferad med  kamerans blixt).

Iskärr med urskogskänsla.

Omringad och ensam.

  

Frostig förmiddag i Högstorpskogen

I går morse tog jag det lugnt, som jag oftast gör på lediga dagar. Efter frukosten och andra små morgonbestyr funderade jag en stund på vad jag skulle ta mig för. Kikade ut på baksidan som ligger i sydostläge och såg då att solen fortfarande stod lågt och att det fanns frost kvar på marken. Ett snabbt beslut blev då att ge mig ut med kameran. Monterade även denna gång på makroobjektivet och gav mig fotledes iväg till den närbelägna skogen. Tog sikte på några kullar som jag vet brukar vara solbelysta under vinterns allt för få soliga dagar och ljusa timmar. Efter några minuter och några inledande spontanbilder - alltid bra att snarast ta några bilder som uppvärmning även om motivet inte har stor potential - kom jag fram till första kullen. Som vanligt med närbilder kan man inte helt lita på att autofokusen sätter skärpan där man vill ha den så det blev nästa hela tiden manuell fokusering. Detta tillsammans med lagom stor bländare (använde mellan 5.0 och 7.1), höga ISO-tal och bildserietagning gjorde att jag fick tämligen många skarpa bilder. Provade även att använda kamerans intelligenta autofokus, dvs. kameran fokusera i takt med att motivet/jag rör mig. Detta fungerar ibland vid närbildsfotografering, men det gäller då att fokuspunkten initialt "hamnar på rätt ställe". Men den tekniken kan vara värd att prova. även om jag tycker att manuell fokusering totalt sett ger är ett säkrare sätt att få fokus på ställe.

De enklaste strån och kvistar  är bildmässigt effektfulla i frost och vinterljus.

Några vissnade eklöv med frostig kontur i motljus är alltid vackert.

Tog även bild på eklöv belyst snett framifrån. Ger en helt annan känsla, eller hur?

Hittade både vissna och fräscha kryptogamer. Min amatörmässiga och kanske inte helt tillförlitliga bedömning är att de följande två bilderna är hällebräken. Rätta mig gärna!

Låg fotovinkel och på nära håll gör att även det tunnaste utskott med sporkapsel kan se pampigt ut. Hade turen att hitta sådana på en stor sten så jag slapp ligga platt på marken. Ovanligt bekvämt för denna typ av bild!

Detta frostiga tallbar ser gigantiskt ut i närbild.

En död gren som nästan är helt inbakad i något som liknar och har konsistens som sockervadd (hur det vita smakar vet jag dock inte!). Någon som vet vad det är?

Kan efter denna lilla fotoutflykt i grannskapet åter konstatera att det lilla landskapet erbjuder otroligt många intressanta motiv. Att det som denna gång dessutom bjöds på  vintrigt motljus var naturligtvis ett stort plus, men jag är övertygad om att flera av bilderna hade gjorts sig även om de tagits en mulen dag..

Perfekt fotoväder!?

I dag blev vädret precis som jag hoppades på. Disigt och regn som mest hängde i luften, men ibland ramlade några droppar ner. Monterade på makroobjektivet (100 mm) och begav mig fotledes iväg knappt två kilometer bort. Det var nog de mest långsamma kilometrar jag tagit mig eftersom det dök upp potentiella bilder hela tiden. Men det var ljusfattigt, så jag fick skrämma upp kamerans ljuskänslighet till ISO 1600-2500 för att kunna frihandshålla kameran. Dessa höga ISO-tal är ju något man normalt undviker, men i dag var det helt nödvändigt och synes inte ha påverkat den tekniska bildkvaliteten i någon större utsträckning.

Det märkligaste motivet jag hittade fanns i en branddamm, där någon dumpat huvudet av en snögubbe (?) på isen.

De första bilderna blev dock det jag saknade från torsdagens fotovandring, nämligen bilder på fåglar närmare bestämt en flock sidensvansar (Bohemian Waxwing).

Det var mycket disigt i dag, såg bara tre lyktstolpar bort. Men diset hjälper till att skapa djup i landskapsbilder, så jag gjorde ett och annat försök. Nästa bild är inte något lysande exempel, men får ändå tjäna som illustration på hur diset påverkar djupkänslan.

Den myckna fukten hjälper till att plocka fram färgerna och lyfter även de enklaste motiven som får en sprittande lyster av fukten.

Hur den här lilla grästuvan har lyckats behålla sin sommarfriska grönska efter kampen mot kyla och snö under de inledande veckorna av december förstår jag inte.

Vem kan motstå vattendroppar på växter, bär och frukt? Skrumpna nypon med vattendroppar gillar jag!