22 apr. 2013

Solitärer på Store mosse

Förra helgen var det första gången man fick ett riktigt kvitto på att våren trots allt hade kommit. Strålande sol och en anständig mängd plusgrader. Kom på att jag inte varit på Store mosse, den närmaste nationalparken och  dessutom med Norrlandskaraktär, så tidigt på våren. Ödemarkskänslan upplever man bäst om man styr stegen rakt ut på mossen från Kittlakull och går Lilla Lövö-runt (6,2 km) där merparten går på spänger över mossen. En annan intressant del av leden går över rocknarna, dvs. de bevuxna sanddyner. Detta blogginlägg, det första av planerade två, visar bilder på mer eller mindre solitära träd. Efter en del funderande bestämde jag mig för att dessa bilder nog göra sig allra bäst i svartvitt. Tycker att ödemarkskänslan kommer fram bättre när trädens form i stället för bildernas färger "bestämmer" bildens karaktär. Men först en bild som visar mossens och trädens färger och inte minst den underbart blå himmeln med fjäderlätta moln.

Vid konvertering till svartvit "försvann" den fina himmelsblå färgen och det mesta av de tunna molnen, men bilderna på träd och mossen tycker jag ändå vinner på att färgskalan byts till gråskalan. Har använt en tämligen tuff och kontrastrik konvertering som kanske inte alla gillar. Smaken är ju som bekant delad, vad tycker du?




Trädpiplärka



Medan jag gick Lilla Lövö-runt sprang hustrun en orienteringstävling utanför Värnamo. När tävlingen med god marginal var över hämtade jag upp henne. Vi åkte tillbaka till Store mosse och gick en bit på leden Kävsjön runt och såg fler solitära träd, men här var det mest björk.

2 kommentarer:

  1. Hej Ulf! Jag gillar absolut de kontrastrika svartvita konverteringarna. De solitära träden framträder mycket bra. Du gör det svårt att välja favoritbild, eftersom det är många snygga bilder. Jag får välja två stycken. Först nummer två eftersom det är en fin grupp av träd med lite olika karaktär. Sedan bild tre, där den långa raka spången leder blicken bra och skapar en spänning mot träden.

    Sedan är bilden med trädpiplärkan fin också och den som kommer efter det med, där det är ett snyggt dis som skapar djup i bilden.

    Det här med att du "tappar" den blå himlen - har du försökt med att dra i färgblandningsreglagen (minns inte exakt vad det heter i Lightroom) så att blå och cyan mörkas ner? Kanske hade fungerat på vissa bilder beroende på hur mycket blått färgbilden innehåller.

    Ha en bra vecka!
    Bjarne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Bjarne! Kul att du gillar mina svartvita bilder. Det sporrar till ytterligare försök! Extra spännande är att du framhåller bild två då den inte höll på att komma med i mitt urval. Men jag fastnade till slut för den med samma motivering som du. Att göra bilder på fåglar i svartvitt känns kanske inte riktigt "normalt", men jag föredrar just den svartvita bilden på trädpiplärkan framför färgversionen. På något sätt framträder den tydligare mot omgivningen.
      /Ulf

      Radera