Store mosses västra randområde

I förra inlägget berättade jag lite allmänt om Bjarnes och min utflykt för ett par veckor sedan till nationalparken Store mosse. Visade i det inlägget några bilder från själva mossen och kärrdråget Blålöpet. Men vi fastnade även för motiv i de skogsområden och öppna marker som finns längs leden Blålöpet runt och vid Lövö. Som boende i det inre Småland tycker jag det är lättare att fotografera skogar, och då gärna detaljer eller begränsade utsnitt, än öppna landskap...

Vid Lövö hittade jag denna av väder och vind urgröpta stolpen. I den skål som bildats serverades en blandad löv-, lav- och barrkompott.

Någon, kanske en hackspett, har bidragit till att nävern släpper vackert från den utåt sett döda björken.

En relativt orädd hackspett tvingade fram ett objektivbyte och efter några bilder på hackspetten sittandes hamrande på torrakans sida satte den sig på dess topp. Perfekt för ett porträtt. Strax efter denna bild flög den sin kos.

När vi kom in i skogsområdet efter ha vandrat på spängerna på myren hittade jag detta bortglömda övermogna blåbär. Men visst är det vackert ändå!?

Bland en mängd raka men tunna furor fanns en förvriden variant som passerat den gröna delen av sitt liv.Varför hade just detta träd inte klarat att växa här?

En del tycker att (stor)skog är mystisk och kanske lite otäck och onödigt spännande. Men jag gillar skogen och försökte att med en bild med medveten rörelseoskärpa förmedla skogens mystik.

I randen mellan tallskog och våtmark slår björkar gärna rot. De här har lyckas växa sig tämligen kraftiga.

En riktig höjdpunkt för mig var när jag upptäckte ett område med mycket lummer och där flera hade gula årsskott (eller är det blommor?). Dessutom förgylldes motivet av mogna lingon. Allt blev en härlig palett av grönt, gult och rött.

Storvuxen tallskog hittade vi i skogsområdet nordväst om Lövö. Detta var sent på eftermiddagen och solen hade äntligen lyckats bryta igenom molntäcket. Några strålar letade sig fram och för en kort stund prickade de en tuva avlövat blåbärsris.

Det sista motivet för dagen blev de solbelysta träden på de öppna markerna vid Lövö. När jag tagit några bilder hörde jag skränade gäss(?) komma flygande vände jag kameran till vertikalläge och hoppades att de skulle passera över träden med de guldgula löven och att de skulle passera på lagom höjd så att jag skulle få med både dem och träden. Och så blev det faktiskt! (I denna bild syns fåglarna bäst, när de kom längre fram "försvann" de flesta mot molnen i bakgrunden.)

Store mosses fuktiga sida

Store mosse nationalpark, ett par mil nordväst Värnamo, är södra Sveriges största myrområde. Har varit där flera gånger förut, senast i april. Förra helgen blev det en "heldag" med kompisen Bjarne Holmgren, som också lär publicera en en del bilder - håll utkik på hans blogg! Efter att vi sammanstrålat på parkeringen vid Naturum bestämde vi oss för att börja med turen Blådöpet runt. Blådöpet är ett brett kärrdråg som fungerar som avvattningsstråk i mossen. Den rundan hade varken jag eller Bjarne tagit förut och det visade sig ta sin rundliga tid att ta sig runt med kameran. Vi lyckades nå en snitthastighet på 1 km/timme inklusive en lunchpaus på denna runda. Men det var ju inte hastighetsrekord vi var ute efter - vi skulle njuta av en höstdag på myren och i de angränsande skogs- och ängsmarkerna genom att frossa i motivletande och fotomässiga upplevelser. Nu var det helmulet nästan hela dagen, solen tittade inte fram förrän i slutet på dagen men ur fotosynpunkt är det inte alltid en nackdel. När solen skingrade molntäcket hade vi kommit halvvägs på halva "Lövö runt", som vi bestämt oss för att hinna med innan hemfärden.

I detta blogginlägg har jag valt bilder från själva mossen eller med Blådöpet, dvs. "fuktiga" motiv. I ett senare inlägg blir det minimalt med text och bilder från skogspartierna och ängsmarkerna vid Lövö.

Börjar med en bild från ett utsiktstorn i gränslandet mellan skogsområde och mossen. Hoppas den kan förmedla lite av den mäktiga känsla jag kände när jag betraktade denna stora mossyta.

Hade lite svårt att få till några vettiga bilder från/på mossens yta, men grästuvorna var lockande men ack så svåra att skapa ordning i. Hade nog kunnat tillbringa längre tid bland tuvorna, men de är ju garanterat kvar till en annan gång...

Ensamma träd på mossen har jag fotograferat förut, men det hindrade mig inte att ta nya bilder på de som kämpar mot alla odds att bli stora och välmående.

När vi kom fram till Blådöpet vaknade fotoådran till liv eftersom det är ett av de mycket få vattendrag man korsar i nationalparken. Det kändes uppfriskande med vattenspeglar "mitt i" mossen!

I gränsen mellan skog och den allra västligaste delen av mossen bildade de krumma träden en fin arkad som leder ut i mossen.

Sköldpaddor, tamdjur och kryp på Zakynthos

Zakynthos är ur djursynpunkt känt för havssköldpaddan (Caretta Caretta). En av döttrarna fick se en vuxen sköldpadda, som normalt väger 75-160 kg, från luftmadrassen när hon var ovanligt långt ut från stranden och blev förstås väldigt exalterad över detta. Andra i familjen såg sköldpaddor från en utflyktsbåt. Området i och kring Laganasbukten, där vi bodde, är skyddsklassat i tre nivåer. Den lägsta skyddsnivån gäller badstranden. För delar av den långa stranden råder tillträdesförbud under natt och tidig morgon eftersom sköldpaddan nattetid lägger sina ägg även helt nära solstolar och parasoller. På morgonen kommer volontärer och kollar om det har lagts några nya ägg och sätter då upp en liten ställning för att markera och därmed förhoppningsvis skydda det under sanden gömda boet. Områden med högre skyddsklass vaktas dygnet runt. Ibland får volontärerna hjälpa de nykläckta ungarna att hitta ner till vattnet genom att bygga små sandvallar och på det viset styra dem rätt.

En sköldpaddshona har under natten kravlat sig upp ett 10-tal meter från vattnet och lagt sina 35-200 ägg, vilket de gör vartannat-vart tredje år. Volontärer har på morgonen markerat boet. Efter ca 2 månader kläcks äggen.

Bomarkering med handskriven lapp, men vissa markeringsställningar hade betydligt mer informativa texter, medan andra ställningar var av betydligt enklare slag.

Nykläckt liten unge (ca 5 cm lång) som hade svårt att hitta till vattnet. Behövde hjälp av volontärerna (handleden på en av volontärerna syns i övre högra hörnet av bilden). Normalt kläcks sköldpaddsungarna på natten och hinner ner till vattnet före gryningen.

I övrigt är djur-, fågel- och insektslivet inte mycket att skryta med på Zakynthos. Såvitt jag såg var det mest ordinära fåglar och tamdjur. Jag såg en stor oidentifierad rovfågel som lyfte från marken bland olivlundarna och försvann allt för snabbt. Jag försökte komma tillräckligt nära flockar av steglitser, men utan framgång.

Turkduva som njuter av dagens första solstrålar.

"Vakthund" som vaknade först när jag höll på att lämna olivlunden, som jag besökt under cirka 15 minuter. 

Frigående tupp som höll uppsikt över sina domäner.

En nyfiken krabat som höll sig tyst på respektfullt avstånd från staketet. Inget ämne till vakthund.

Skamfilad kattunge.

Ensam mager häst.

En apollofjäril flög retsamt förbi när jag halvlåg i solstolen i skuggan vid poolen. Vid ett annat tillfälle lyckades jag att hitta en växt som drog till sig många fjärilar av oidentifierad art (liknar nässelfjäril men är större).

En annan oidentifierad insekt sittandes på martornsbuske fångade också mitt intresse.

Ibland regnar det

Vi hade bestämt oss för att åka till Lund den 19 maj. Dagarna innan hade varit riktigt soliga och varma, men söndagens väder var mulet och regn, men anständigt. Släppte av hustrun vid orienteringstävlingen i utkanten av staden och fortsatte själv till nationalparken Dalby Söderskog, cirka 10 km utanför Lund. Området utgörs av en blandskog av ädelövträd. Har varit där en gång tidigare i strålande väder, nu var det ju helt andra förutsättningar. Regnkläder och stövlar var den klädkod som himlens makter bestämde. Så fort jag klev in i nationalparken hörde jag näktergal och gransångare för första gången i år, men lyckades inte få syn på dem (som vanligt). Det regniga vädret verkade för övrigt att lägga band på fågelsången, den var betydligt intensivare förra gången jag var här. Mulet och regn kan tyckas vara trista förutsättningar för fotografering, men det finns positiva aspekter också. En stor fördel med mulet väder är att ljuset blir jämnt och fint, vilket innebär man slipper brottas med svårbemästrade skarpa skuggor. Rent fotomässigt är ett stilla regn eller fuktigt väder oftast också positivt då vätan lockar fram en härlig lyster i naturen. Men visst, det gäller att hålla borta regndropparna från linsen... Det var tämligen mörkt i den minst sagt frodiga grönskan, både på marken och på löven, mossan och lavan på buskar och träd. Använde därför oftast ISO 1250 vid handhållen kamera, men vid de få tillfällen jag hade kameran på stativ använde jag mer "normala" ISO-värden. Det blev en tämligen omfattande bildskörd under de cirka 90 minuter jag var där. Som vanligt blev det många stubbar, och fallna eller stående döda träd som fastnade på bild...

Hela parken är lättgången, vissa delar är handikappanpassad.

En anakonda som slingrar sig i grönskan?

Träig krokodil

Mossmus

Avskalat

Finmaskig askstam

Fler träd och lite is från Store Mosse

I förra blogginlägget visade jag några bilder på solitära träd, nästa alla i svartvitt. Det var dock inte det enda motiv jag fotograferade under min oftast stilla vandring på leden Lilla Lövö. På de s.k. rocknarna fanns det en hel del intressanta träd, stammar i olika grader av förfall och alldeles underbara vyer där träden, oftast tall naturligt nog, reste sig stolta med raka stammar över den moss- och lavbelupna marken. Men först ett par bilder från ledens inledning (och avslutning).

Spänger i bra skick, vilket var fallet under största delen av den spånglagda delen av leden. På en kortare del var bräderna i betydligt sämre skick och sjönk ner 10-15 cm under vattenytan när man klev på dem.

Stamgemenskap

Det fanns många fina vyer och fantasieggande stammar på rocknarna.

Inbjudande!?

Odjur

Besvärlig uppväxt

Då jag  besökte Store Mosse för två veckor sedan fanns det några isfläckar kvar.

Växtkraft

Isfisk