7 aug. 2013

Nytt möte med gryningen

För ca två veckor sedan tittade jag i boken Kronobergs natur och identifierade då ett par små gölar/mossar i närområdet som jag inte varit medveten om tidigare. Samma kväll företogs en cykeltur för att kolla dessa. Konstaterade då att den ena ligger i vresig terräng en bit från vägar och stigar. Men den andra, Gölasjö, var bekväm att nå. Såg att det fanns enstaka hjortron på den lilla mossen och ett tranpar ute i gölen. En koll med telefonens kompass (har en "riktig" kompass i fotoryggan, men den var inte med på rekningen) visade att solen borde komma fint på morgonen. Ett par dagar senare ställde jag därför väckarklockan på 4.00. Efter en snabb frukost trampade jag iväg i halvdunklet de ca 6 kilometrarna. Fotoryggan och enbenstativet fastspända på cykeln. Morgondiset svävade över de ängsmarker jag passerade längs grusvägarna. Perfekt morgon väntade således. Väl framme konstaterade jag att tranparet stod kvar på samma plats som på kvällen för rekningen. Så det var bara att sätta på längsta objektivet, montera på stativet och börja fotandet.
Tranpar och sångsvan i gryningsljus.

De första solstrålarna fångas upp av tallen.

Solen har börjat lösa upp morgondimman.

Tranorna njuter av morgonsolen.

Dags att byta till annan annan göl under intensivt "skränande".

Som sagt fanns det hjortron på den lilla mosse. Inte något överdåd direkt; ett hjortron här och ett där i olika mognadsgrad. Men de var goda! Men jag tog förstås bilder innan jag lät mig väl smaka av detta guldbär.



Men det finns andra motiv än tranor och hjortron på denna plats:
Två par.

En av alla törnskator jag såg här och längs vägen till och från  Gölasjö.

Korsningar

2 kommentarer:

  1. Hej Ulf! Det lönar sig att kämpa sig upp tidigt, riktigt många bra bilder blev det och jag får ha flera favoriter.

    Den första med tranparet till vänster och sångsvanen i bakgrunden är riktigt fin. Bra djup i bilden och tranorna står så snyggt.

    Av hjortronbilderna fastnar jag mest för den sista. Kan knappt förklara varför, men jag tycker den är vacker.

    Dubbelparet björkstammar som kommer därefter tycker jag också är riktigt bra. Lagom kort skärpedjup så man ser bakgrunden, men de närmaste björkstammarna står ändå ut fint.

    Så tar vi sista bilden också. Frågan är om jag inte tycker det här är den allra bästa bilden. Titeln "korsningar" är verkligen talande och det är säkert de mer eller mindre skarpa korsningarna som är hemligheten med att den blivit så bra. Korsningspunkterna är mycket väl utplacerade i bildytan och de som jag ser som de tre huvudpunkterna bildar en spännande triangel. Lägg sedan till lite vattendroppar på det, så är det en fullträff!

    Ha det bra!
    Bjarne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stort tack för att du skämmer bort mig med kommentarer på många av bilderna! Hade önskat ännu kortare skärpedjup i bilden med björkarna men det lät sig inte göras med hänsyn till terrängen och den önskade placeringen av dem i bildytan. I den sista bilden gjorde jag några försök att dämpa intensiteten i reflexen i kritvita vattendroppen i övre vänstra hörnet, men det blev inte bra. Dålig hantverkare eller en omöjlig uppgift? Må gott! /Ulf

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.