Berikande bilder

Har varit på tjänsteresa i Stockholm ett par dagar. Brukar vid sådana tillfällen försöka göra ett besök på Kulturhuset, Fotografiska eller någon annan lokal för att se någon bildutställningen eller annat som kan stimulera själen och förhoppningsvis utveckla mitt bildseende. Så det blev ett besök på Kulturhuset denna gång.

Tina Enghoff: Jag är ingenting
Först tittade jag på Tina Enghoffs foto- och videoutställning som skildrar hemska öden som drabbar en mängd invandrade kvinnor i Danmark. De reser dit som anhöriginvandrare och måste leva i ett förhållande i fem (tidigare sju år) innan de får permanent uppehållstillstånd. Under denna tid är de helt utlämnade till den man har flyttat hit för. De skildrade kvinnorna har hotats, misshandlats, hindrats från att lära sig språket m.m. I bland har de lyckats fly från sin man, men de löper då stor risk att utvisas - speciellt om de inte har barn. Det finns liknande regler i Sverige, men här är kravet inte fem år, utan två års sammanboende.
Måste dock reservera mig om jag missuppfattat något om de faktiska förhållandena i Danmark och Sverige.

Bilderna var stora, minst 2x2 m med relativt omättade färger. På varje bild finns en kvinna som endast utgjorde en liten del av bilden och ansiktet syntes inte. Dessutom är oftast hela bilden oskarp, men kvinnan är dock alltid i oskärpa. Är inte van vid detta, men det kändes som det passade väldigt bra i sammanhanget. För mig illustrerar detta att kvinnan, utöver att vara förtryckt och kuvad, inte får den uppmärksamhet som hennes situation kräver (samhället inklusive grannar m.fl. blundar för fakta). Till bilderna fanns små skyltar med mycket kortfattad fakta om kvinnan på bilden. I de tre parallellt rullande videofilmerna berättade några kvinnor om sin situation och vad de utsätts eller har utsatts för av sina män. De var filmade med lutande kamera så att bara en ögat syntes.

Hela utställningen gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Jag blev så gripen av kvinnoödena att det gjorde ont i magen! Ur fotomässig synvinkel fick jag insikt i att oskärpa kan förstärka ett budskap och att porträtt där man bara se ett halvt ansikte kan fungera. Nyttig lärdom!

Slas. Jag minns dig nog
Utställningen skildrar Stig Claesson kulturgärningar. Han var en mångsidig författare, skribent, konstnär, illustratör och berättare. Boken och filmen "Vem älskar Yngve Frej" har nog många läst/sett, i alla fall vi som har lämnat ungdomsåren bakom oss. Hans kåserier utgör helt underbara betraktelser av samtiden och de företeelser som var signifikanta vid den tid som han skrev dem. Hans bilder fångar i de flesta fall inte upp mig, men det fanns några tämligen abstrakta och färgstarka målningar där färg och form fick mig att stanna upp ett tag!

Avslutande reflektion
Jag tycker det är väldigt intressant och lärorikt att se andras bilder i alla former: fotografiska, grafiska m.m. Man ger ju sig själv en berikande upplevelse - även om man som jag inte har speciellt stor kunskap om bildbedömning och i än mindre grad har kompetens att avgöra vad som är en "bra" bild! Men en bild som talar till en och förmedlar ett budskap är väl en bra bild oavsett om det är en etablerad konstnär/fotograf eller en okänd amatör som skapat den?