Överraskning på fågelpromenad i gränslandet Högstorp-Hollstorp

Med tre timmar kvar till en stundande påskbuffé i går sprang två familjemedlemmar ut på en runda. Jag var mer sugen på att fotografera och fick infallet att sätta på telezoomen och försöka ta några fågelbilder. Detta utan några egentliga förhoppningar att få se något annat än skator, blåmesar, talgoxar och i bästa fall några duvor. Bara något hundratal meter från bostaden kunde jag pricka av skogsduva, en bild i flykten mot en klarblå himmel.

Skogsduva (bilden togs med horisontellt utsnitt)

Duvan var en lyckad början. Strax därefter hörde jag tranans skränande, men lyckades inte få syn på någon förrän sent på eftermiddagen när jag bara hade mobilkameran med. Försökte utan att lyckas få några bilder på talgoxe och blåmes med de är ju små och knappast stillasittande en längre tid. Plötsligt hörde jag gulsparvens karaktäristisk sång och lyckades lokalisera den högt uppe i ett träd en bit bort.

Gulsparv (bilden togs med horisontellt utsnitt)

Gick sakta vidare med gulsparvens sång i öronen. Plötsligt ser jag ett rådjur på en skogsvägens vändplan och stannar tvärt! Rådjuret blev tack och lov inte skrämt av att jag försiktigt lyfte kameran till ögat och började ta bilder.

Nyfiket rådjur och nötskrika (bilden något beskuren/förstorad).

Efter en stund traskar rådjuret lugnt vidare in på en nästan överväxt skogsväg. Kvar på vändplanen finns några nötskrikor, så det blev några bilder till på denna plats.

Nötskrika (bilden något beskuren/förstorad).

Efter mötet med rådjuren kände jag mig egentligen nöjd med resultatet av utflykten, men mer än 20 minuter hade jag ju tänkt att fotoutflykten skulle vara. Så jag gick vidare på samma överväxta skogsväg som rådjuret gick på. Kom fram till den björkbeströdda övergivna ängsmarken, som jag för många år sedan sprungit över. Hör en del fågelkvitter och en hackspettsfågel som knackade på ett träd. Röde mig i riktning mot den förmodade hackspetten. Får då syn på några dunbollar med lång svans - stjärtmesar! Ställde mig stilla en stund och hoppades på att någon av dem skulle placera sig någorlunda synligt i grenvirrvarret. Tur att träden inte har fått löv...

Stjärtmes

Stjärtmes (bilden något beskuren/förstorad)

När jag kom hem kunde jag bara konstatera att påskdagens lilla fågelfotoutflykt dels gav några anständiga fågelbilder, dels fick jag överraskande nog några vettiga bilder på ett rådjur. Allt i Högstorps omedelbara närhet och jag behövde inte vara uppe i ottan eller sitta och huttra i ett gömsle!

Isen har greppet på Helgö

Varför ligga och dra sig en söndagsmorgon när det finns sol, snö och is att fotografera? En sak som är bra med att vintern fortfarande har greppet över våren är att det för ovanlighetens skull finns tämligen många trevliga och ovanliga motiv att ägna sin fotografiska gärning åt i mars. Denna månad är  normalt sett mycket  trist ur fotosynpunkt, i varje fall vad gäller utomhusbilder. Även den gångna helgen bjöd på vackert väder och tidig förmiddag lämpar sig då väl för motivfångst. Valde denna gång att bege mig till Helgö, som jag allt för sällan besöker. De gånger jag varit där har varit sommar och höst, aldrig senvinter. Ska försöka komma ihåg till kommande vintrar att Helgö är väl värd ett besök även på vintern!

Bokhultet vilar inför vårens ankomst

Mars innebär för mig en väntan och längtan efter riktig vår, vilket betyder värme, islossning, blåsippor, vitsippor och andra vårblommor. I år får vi dessvärre vänta och längta extra mycket. Men våra naturoaser erbjuder även i mars en del intressanta motiv. Eller rättare sagt de motiv som man ofta fotograferar under vår, sommar och höst är även spännande och/eller annorlunda nu i slutet på vintern. Så i söndags blev det en stunds fotograferande i Bokhultet längs stigarna från Sundet och ut mot Borgmästarudden. En slinga jag gått många gånger förr, men sällan denna tid på året. Vilket gjorde att "gamla" motiv upplevdes som nya!

Snö, sten och stammar

  

Trenne stammar

Mångstammigt

Öppning

Gammal stubbe 1

Gammal stubbe 2

Isstalagtit

Isklättring

  

Spårigt

Solfångare

Vintervår i Högstorpsskogen

I helgen fanns det all anledning att fundera på om mars verkligen är en vårmånad. Bistrare väder än på länge med flera minusgrader, en envis byig nordvind och en och annan "skur" med sylvassa iskristaller. Den officiella benämningen på denna övergångstid mellan vinter och vår är lite oegentligt vårvinter, ett begrepp som tydligen enligt Nationalencyklopedin har använts sedan år 1856. Men den verkliga ordningen mellan dessa årstider är ju att vintern kommer före våren, alltså borde det heta vintervår!? Och dessutom var det i helgen mer vinter än vår...

För att skydda mig mot de isiga vindarna gick jag raka vägen in i skogen och gick försiktigt på de hala stigarna. Det blev en tämligen kort promenad på mycket välkända stigar och längs ett igenfruset dike. Då och då tittade solen fram och lyckades skicka sina bleka strålar ner på blåbärsris, trädstammar och snöfläckar. Det blev trots allt några bilder som kan sägas visa vintervåren innan jag lite småfrusen klev innanför husets väggar igen.

Ett litet dike

Tuffa villkor: omfamnad av is, växer i blöt omgivning och insnärjd i gräs.

Gräsomfamning

Var ihop eller inte är frågan.

Trädkramning

Treenighet

Separation

Inte lätt att vara bok i barrskog.

Iskonstigheter

Den senaste veckan har bjudit på stor temperaturskillnad mellan dag och natt. På dagen har solen och vinden gått hårt åt snön, på natten har minusgraderna regerat. Denna kombination skapar ett intressant "isskägg" på snökanten. Jag upptäckte av sex år en plats i Hollstorp som denna tid på året ligger perfekt exponerad för att fånga upp det fina solljuset sent på eftermiddagen och därmed kan ge isskägget riktigt fina färgfläckar i blått och guldgult. De senaste åren har jag inte lyckats pricka rätt tillfälle eller så har de yttre förutsättningarna helt enkelt inte varit de rätta. Förrän i går, då jag åter hittade fantasieggande små konstverken i isskägget!

Färgglatt

Isande tand

  

Fotbollsspelaren

Isren

Droppbildning

Droppen är släppt

Blåfläckad sjöfågel i ishavet

Varelse från underjorden

En stort problem vid denna typ av fotografering är att fokusera eftersom motiven är riktigt nära objektivet, cirka 10 cm i detta fall. Använde omväxlande manuell fokusering och s.k. följande autofokus. Ibland fungerande  det ena bättre, ibland det andra. Använde inte stativ eftersom det skulle hindrat mig att hitta motiven och kunna välja rätt bildvinkel.