Laganas stad och strand, Zakynthos

Vi bodde tack och lov inte i själva nöjescentrumet i Laganas, utan i utkanten där nattlivet var mycket lugnt. Längs huvudgatan finns dock ett otal nöjesställen som har öppet till gryningen för den som är intresserad av det. Vilket tydligen många engelska ungdomar är. Ett intresse som troligen delas av ungdomar av andra nationaliteter också, men de engelska var många och/eller hördes mest!

I staden finns 100-procentigt biobränsledriven taxi som alternativ till fossiltaxi.

Blev förvånad över att finna telefonautomater, inte bara en utan flera stycken utspridda över stan. Och de användes av unga människor tämligen flitigt! Dock inte just när jag fotograferade denna nära vårt hotell. Men det kanske kan förklaras med tidpunkten på dygnet...

Nästa alla byggnader på Zakynthos raserades i en jordbävning på 1950-talet. Därför finns det inte några pittoreska gränder eller torg omgärdade av vitkalkade hus med azurblå fönsterluckor och dörrar. Sådana som man kan finna på andra ställen i Grekland. Men jag hittade i alla fall ett hus i Laganas som har blå färg på fönsterluckorna, även om färgen är lite för ljus.

Några hotell var blåfärgade men inte heller de har den rätta grekiska nyansen. Framför stod fyrhjulingar parkerade, som är ett vanligt transportmedel för både turister och de få greker som bor i stan.

Förbud mot strandnära bebyggelse finns inte här. Hus, hotell och restauranger ligger bokstavligen på stranden.

I ena änden av den långa stranden finns en liten vacker hamn, i alla fall om man ser den lite från ovan.

Innan badgästerna vaknar och invaderar stränderna krattas skräp och bortglömda prylar som badskor, handdukar, badkläder, muggar m.m. upp. Här har dock personalen tagit en kort paus i arbetet respektive antar att någon kommer och hämtar badskorna senare.

Havet ligger stilla tidigt på morgonen och solstolar och trampbåtar väntar på att hyras ut. Då passar några på att springa längs stranden eller plocka snäckor innan det blir allt för varmt.

Det glöms saker även i och runt hotellens pooler.

Sköldpaddor, tamdjur och kryp på Zakynthos

Zakynthos är ur djursynpunkt känt för havssköldpaddan (Caretta Caretta). En av döttrarna fick se en vuxen sköldpadda, som normalt väger 75-160 kg, från luftmadrassen när hon var ovanligt långt ut från stranden och blev förstås väldigt exalterad över detta. Andra i familjen såg sköldpaddor från en utflyktsbåt. Området i och kring Laganasbukten, där vi bodde, är skyddsklassat i tre nivåer. Den lägsta skyddsnivån gäller badstranden. För delar av den långa stranden råder tillträdesförbud under natt och tidig morgon eftersom sköldpaddan nattetid lägger sina ägg även helt nära solstolar och parasoller. På morgonen kommer volontärer och kollar om det har lagts några nya ägg och sätter då upp en liten ställning för att markera och därmed förhoppningsvis skydda det under sanden gömda boet. Områden med högre skyddsklass vaktas dygnet runt. Ibland får volontärerna hjälpa de nykläckta ungarna att hitta ner till vattnet genom att bygga små sandvallar och på det viset styra dem rätt.

En sköldpaddshona har under natten kravlat sig upp ett 10-tal meter från vattnet och lagt sina 35-200 ägg, vilket de gör vartannat-vart tredje år. Volontärer har på morgonen markerat boet. Efter ca 2 månader kläcks äggen.

Bomarkering med handskriven lapp, men vissa markeringsställningar hade betydligt mer informativa texter, medan andra ställningar var av betydligt enklare slag.

Nykläckt liten unge (ca 5 cm lång) som hade svårt att hitta till vattnet. Behövde hjälp av volontärerna (handleden på en av volontärerna syns i övre högra hörnet av bilden). Normalt kläcks sköldpaddsungarna på natten och hinner ner till vattnet före gryningen.

I övrigt är djur-, fågel- och insektslivet inte mycket att skryta med på Zakynthos. Såvitt jag såg var det mest ordinära fåglar och tamdjur. Jag såg en stor oidentifierad rovfågel som lyfte från marken bland olivlundarna och försvann allt för snabbt. Jag försökte komma tillräckligt nära flockar av steglitser, men utan framgång.

Turkduva som njuter av dagens första solstrålar.

"Vakthund" som vaknade först när jag höll på att lämna olivlunden, som jag besökt under cirka 15 minuter. 

Frigående tupp som höll uppsikt över sina domäner.

En nyfiken krabat som höll sig tyst på respektfullt avstånd från staketet. Inget ämne till vakthund.

Skamfilad kattunge.

Ensam mager häst.

En apollofjäril flög retsamt förbi när jag halvlåg i solstolen i skuggan vid poolen. Vid ett annat tillfälle lyckades jag att hitta en växt som drog till sig många fjärilar av oidentifierad art (liknar nässelfjäril men är större).

En annan oidentifierad insekt sittandes på martornsbuske fångade också mitt intresse.

Grekisk gryning

Även årets solsemester gick till Grekland. I år blev det ön Zakynthos i västra delen av den grekiska övärlden. Härligt fin sandstrand och lagom långgrund sandbotten. Som vanligt denna tid på året, månadsskiftet juli/augusti, är det väldigt varmt på dagarna. Så det blev att kliva upp i gryningen varje dag under veckan, vilket innebar kl. 6.00, för att kunna få lite vettigt ljus i bilderna och kunna röra sig utan att helt försmäkta i värmen. (Detta blev därmed semestern utan sovmorgnar: varken hemma, på utflykter eller på charterresan.) Dagarna i övrigt blev det mest att slappa under parasoll, ta ett dopp då och då i havet eller någon enstaka gång i poolen. Det största bekymret vi hade var var vi skulle äta lunch respektive middag. Och om vi skulle ta en öl eller ouzo på seneftermiddagen. Det hände att det blev både ock! Kommer att i några tematiska blogginlägg visa några av bilderna som togs i arla morgonstund på denna resa. Detta första inlägg visar några gryningsbilder, mer eller mindre av traditionellt slag.

Ett av alla övergivna pappersbruk

På väg till ett annat resmål för någon vecka sedan stannade vi till vid ett av alla nedlagda pappersbruk i Småland. Efter att ha laddat med en lunchfika var det dags att ta sig an de förfallna byggnaderna m.m. som såvitt jag förstår har stått öde i ett 30-tal år.

Har kanske innehållit något frätande!?

Kaffe från plåtburkarnas tidevarv. När hade KF ICA-färger på sina förpackningar?

Slutgafflat

Även i denna ort är tennisundrets tid förbi. Men dörren står öppen och bjuder in till besök på asfaltsbanan...

 Den sista servern slogs nog för bra många år sedan.

Nytt möte med gryningen

För ca två veckor sedan tittade jag i boken Kronobergs natur och identifierade då ett par små gölar/mossar i närområdet som jag inte varit medveten om tidigare. Samma kväll företogs en cykeltur för att kolla dessa. Konstaterade då att den ena ligger i vresig terräng en bit från vägar och stigar. Men den andra, Gölasjö, var bekväm att nå. Såg att det fanns enstaka hjortron på den lilla mossen och ett tranpar ute i gölen. En koll med telefonens kompass (har en "riktig" kompass i fotoryggan, men den var inte med på rekningen) visade att solen borde komma fint på morgonen. Ett par dagar senare ställde jag därför väckarklockan på 4.00. Efter en snabb frukost trampade jag iväg i halvdunklet de ca 6 kilometrarna. Fotoryggan och enbenstativet fastspända på cykeln. Morgondiset svävade över de ängsmarker jag passerade längs grusvägarna. Perfekt morgon väntade således. Väl framme konstaterade jag att tranparet stod kvar på samma plats som på kvällen för rekningen. Så det var bara att sätta på längsta objektivet, montera på stativet och börja fotandet.

Tranpar och sångsvan i gryningsljus.

De första solstrålarna fångas upp av tallen.

Solen har börjat lösa upp morgondimman.

Tranorna njuter av morgonsolen.

Dags att byta till annan annan göl under intensivt "skränande".

Som sagt fanns det hjortron på den lilla mosse. Inte något överdåd direkt; ett hjortron här och ett där i olika mognadsgrad. Men de var goda! Men jag tog förstås bilder innan jag lät mig väl smaka av detta guldbär.

Men det finns andra motiv än tranor och hjortron på denna plats:

Två par.

En av alla törnskator jag såg här och längs vägen till och från  Gölasjö.

Korsningar