Värmande strålar i vinterkyla

Helt plötsligt i går drogs molntäcket bort och blottade den härligt vinterblå himlen. Det dröjde dock till senare delen av eftermiddagen innan jag tog kameran och gick Hollstorpsvägen ut från Högstorp. Tänk vad gula solstrålarna är denna tid på året! Fick under den knappa timmen se hur ljuset skiftade från svagt gult till riktigt intensivt gult, innan den lågt stående solen försvann bakom träd och moln, som nu hade hopat sig vid horisonten.

Frostig förmiddag i Högstorpskogen

I går morse tog jag det lugnt, som jag oftast gör på lediga dagar. Efter frukosten och andra små morgonbestyr funderade jag en stund på vad jag skulle ta mig för. Kikade ut på baksidan som ligger i sydostläge och såg då att solen fortfarande stod lågt och att det fanns frost kvar på marken. Ett snabbt beslut blev då att ge mig ut med kameran. Monterade även denna gång på makroobjektivet och gav mig fotledes iväg till den närbelägna skogen. Tog sikte på några kullar som jag vet brukar vara solbelysta under vinterns allt för få soliga dagar och ljusa timmar. Efter några minuter och några inledande spontanbilder - alltid bra att snarast ta några bilder som uppvärmning även om motivet inte har stor potential - kom jag fram till första kullen. Som vanligt med närbilder kan man inte helt lita på att autofokusen sätter skärpan där man vill ha den så det blev nästa hela tiden manuell fokusering. Detta tillsammans med lagom stor bländare (använde mellan 5.0 och 7.1), höga ISO-tal och bildserietagning gjorde att jag fick tämligen många skarpa bilder. Provade även att använda kamerans intelligenta autofokus, dvs. kameran fokusera i takt med att motivet/jag rör mig. Detta fungerar ibland vid närbildsfotografering, men det gäller då att fokuspunkten initialt "hamnar på rätt ställe". Men den tekniken kan vara värd att prova. även om jag tycker att manuell fokusering totalt sett ger är ett säkrare sätt att få fokus på ställe.

De enklaste strån och kvistar  är bildmässigt effektfulla i frost och vinterljus.

Några vissnade eklöv med frostig kontur i motljus är alltid vackert.

Tog även bild på eklöv belyst snett framifrån. Ger en helt annan känsla, eller hur?

Hittade både vissna och fräscha kryptogamer. Min amatörmässiga och kanske inte helt tillförlitliga bedömning är att de följande två bilderna är hällebräken. Rätta mig gärna!

Låg fotovinkel och på nära håll gör att även det tunnaste utskott med sporkapsel kan se pampigt ut. Hade turen att hitta sådana på en stor sten så jag slapp ligga platt på marken. Ovanligt bekvämt för denna typ av bild!

Detta frostiga tallbar ser gigantiskt ut i närbild.

En död gren som nästan är helt inbakad i något som liknar och har konsistens som sockervadd (hur det vita smakar vet jag dock inte!). Någon som vet vad det är?

Kan efter denna lilla fotoutflykt i grannskapet åter konstatera att det lilla landskapet erbjuder otroligt många intressanta motiv. Att det som denna gång dessutom bjöds på  vintrigt motljus var naturligtvis ett stort plus, men jag är övertygad om att flera av bilderna hade gjorts sig även om de tagits en mulen dag..

Perfekt fotoväder!?

I dag blev vädret precis som jag hoppades på. Disigt och regn som mest hängde i luften, men ibland ramlade några droppar ner. Monterade på makroobjektivet (100 mm) och begav mig fotledes iväg knappt två kilometer bort. Det var nog de mest långsamma kilometrar jag tagit mig eftersom det dök upp potentiella bilder hela tiden. Men det var ljusfattigt, så jag fick skrämma upp kamerans ljuskänslighet till ISO 1600-2500 för att kunna frihandshålla kameran. Dessa höga ISO-tal är ju något man normalt undviker, men i dag var det helt nödvändigt och synes inte ha påverkat den tekniska bildkvaliteten i någon större utsträckning.

Det märkligaste motivet jag hittade fanns i en branddamm, där någon dumpat huvudet av en snögubbe (?) på isen.

De första bilderna blev dock det jag saknade från torsdagens fotovandring, nämligen bilder på fåglar närmare bestämt en flock sidensvansar (Bohemian Waxwing).

Det var mycket disigt i dag, såg bara tre lyktstolpar bort. Men diset hjälper till att skapa djup i landskapsbilder, så jag gjorde ett och annat försök. Nästa bild är inte något lysande exempel, men får ändå tjäna som illustration på hur diset påverkar djupkänslan.

Den myckna fukten hjälper till att plocka fram färgerna och lyfter även de enklaste motiven som får en sprittande lyster av fukten.

Hur den här lilla grästuvan har lyckats behålla sin sommarfriska grönska efter kampen mot kyla och snö under de inledande veckorna av december förstår jag inte.

Vem kan motstå vattendroppar på växter, bär och frukt? Skrumpna nypon med vattendroppar gillar jag!

Vattendroppar istället för snöflingor

Den snö som på lillejulafton och julaftonsnatten fyllde på det borttynande snötäcket har nu fått en ordentlig knäck av blåst, plusgrader och regn. Det finns knappt någon snö kvar. Det som kunde varit en fotografisk högtid med ett mjukt böljande vitt landskap är nu bara blöt, smutsig och dunkel natur. Eller? Regnet upphörde i eftermiddags och det fanns förhoppningar om att det skulle kunna bli små luckor i det kompakta gråblå molntäcket. Laddade kameran med teleobjektivet och hoppades få syn på lite fåglar när jag styrde stegen mot en välbekant tur längs och i Högstorpskogen. Några fåglar såg jag inte, hörde dock några på håll. Däremot tittade solen faktiskt fram korta stunder. Efter allt regn hängde vattendroppar på grenar, vissnade växter och annat som pockade på min uppmärksamhet. Så det blev vattendroppsfotografering istället för snöflingor eller fåglar. Snöflingorna får vänta tills kung Bore gör ett nytt försök att drapera landskapet i gnistrande vitt. Fåglarna får vänta till en annan dag. Men i avvaktan på det är jag ändå fotomässigt nöjd med dagen, speciellt med tanke på hur vädret var några timmar tidigare.


Lyckan rinner bort i form av en vattendroppe?

Trassligt.

Grenridå.

Tårfyllt - vart tog sommaren vägen?

Snöbilder från Högstorpskogen

Förra helgen var det bara helt nödvändigt att gå en runda med kameran i skogen runt hörnet, dvs. Högstorpskogen. Hade en bildidé i bakhuvudet men när jag väl kom fram till platsen (hittade mycket annat längs vägen) stämde inte alls verkligheten med den bild jag hade visualiserat (=önsketänkt). Nåväl, bildskörden i övrigt och inte minst den stilla upplevelsen i det snötäckta landskapet kompenserade den misslyckade bildidén!