Livet som hund och katt i Santa Maria

I somras när vi var på Tilos i Grekland vimlade det av katter, men i Santa Maria på Sal i Kap Verde dominerade de lösspringande men oförargliga hundarna. Visst såg jag en och annan katt men hundar av okänd blandras dominerade fullständigt. De flesta verkade ha anammat det allmänrådande rättesnöret "no stress", man oftast såg dem sitta eller ligga helt stilla. De verkade få kämpa för sin överlevnad - såg aldrig någon överviktig hund, snarare var de magerlagda. De knaprade bland annat fiskfjäll som torkat in på bryggan/piren där fiskarna rensade fångsten av tonfiskar, sardiner m.fl. fiskarter.

Även om en del hundar busade runt och var allmänt nyfikna på varandra (sällan på oss tvåbeningar), särskilt på morgonkvisten, så såg man dem oftast sittande och till synes grubblande på dagens ödesfrågor eller "bara" njutande av stunden.

När jag strosade runt i stan rycktes jag upp i min funderingar av att en hund skällde ovanför mig. Jag tittade upp och såg en tämligen liten hund på kanten av något som så småningom troligen skulle bli en balkong. Men där saknades räcke och andra skyddsanordningar för hundar och andra varelser...

De katter jag såg var helt stilla, t.ex. den som vaktade ett pågående men för stunden (?) stillastående bygge.

En annan katt tjänade som dörrvakt, men visst verkar dörren lite för stor även för den hemsnickrade dörrkarmen? Dörren ledde in till en lite skräpig gårdsplan och en till det yttre mycket enkel bostad.