18 jan. 2012

Stadsliv i Santa Maria, Kap Verde

Under semesterveckan gick jag minst en gång om dagen in till centrum av staden Santa Maria och strosade runt. Några dagar blev det upp till tre turer. Det fanns alltid olika aktiviteter att fotografera. Vid något tillfälle blev jag spontant erbjuden en guidad rundvandring i staden av en person som lovade mig att han skulle visa mig runt så att jag skulle kunna ta "nice pictures". Jag avböjde, dels på grund att staden mig veterligen inte har några traditionella sevärdheter, dels (och framför allt) för att jag hellre flanerar i min egen takt. Sedan fanns det de som sa "take my picture", men det erbjudande nobbade jag också. Jag vill bestämma själv på vem jag tar kort på och i vilken situation. Föredrar bilder där jag är mer av en observatör/fluga på väggen, vill inte tränga mig på och störa skeendet. Kanske även lite blygsel som slår igenom?

Många barn lekte med bildäck som de med hjälp av pinnar rullade och styrde däcket i hiskelig fart och oftast under kontroll.

Det finns en otroligt massa små restauranger, barer och butiker av typ "hål i väggen" där hela verksamheten ryms på några få kvadratmeter. Men det är inte alltid öppet, ägaren måste vila i tag och diskutera viktiga saker... "No stress" var ett budskap som man möttes av överallt: på fasader, T-shirts m.m.


Titt som tätt, dvs. allt för ofta, fick man erbjudandet "Come look into my shop for free, no stress". I längden blev det något irriterande att hela tiden mötas av sådant erbjudande. Men vid ett tillfälle kände jag mig tvungen att följa med. Det var när jag tagit bilden på mor och dotter framför sin souvenirbutik och en stund efteråt, medan jag stod kvar i gathörnet, kom mamman med den lilla flickan i släptåg och ställde ovanstående fråga. Jag följde artigt med, handgripligt ledsagad av den lilla tjejen. Jag tittade pliktskyldigast på träfigurer, sandtavlor, diverse smycken m.m. Men köpte inget. Det var kanske grymt?


En kvinna som just öppnat sin butik för dagen satte fram en skylt och finjusterade placeringen. Kanske inte så intressant i sig, men den lilla tjejen på ryggen har ju en underbar frisyr!

Alla hade dock inte någon butikslokal utan plockade fram det de hade att erbjuda direkt på trottoaren.


Såväl barn som vuxna behöver en paus ibland. Det kanske händer något spännande längre fram på gatan?


Om man vill åka iväg från stan finns det taxi, lokalbussar (minibussar) och s.k. aluguer (pick-uper med säten på flaket, knappast trafiksäkert enligt västerländska mått... men billigt!). Finessen med tidtabeller har de inte upptäckt, men det finns en officiell hållplats för lokalbussen! Minibussarna och aluguerna kör runt och raggar kunder och kör när det är "tillräckligt" många ombord - no stress.

1 kommentar:

  1. Många riktigt bra bilder här som berättar mycket om både människor och stadens utseende och avstressade attityd. Det får bli två favoritbilder. Först nummmer fem, med den lilla tjejen på ryggen som tittar åt vänster, som verkligen gör bilden, och den färgglada skylten är också ett trevligt inslag. Den andra blir nummer åtta, där du fått ögonkontakt med pojken (tror jag det är...) och en del av miljön i bakgrunden med de två dörrarna.

    SvaraRadera