Det blir inte alltid som man tänkt sig

Sedan någon månad tillbaka har jag tänkt att på vårkanten åka till Siggaboda naturreservat, som ligger mellan Ryd och Lönsboda längs väg 119. Enligt en informationsfolder jag har från Länsstyrelsen i Kronobergs län ska det vara en av länets mest spännande naturskogar. Området har varit skog i "mer än 2700 år" och terrängen består enligt beskrivning av oerhört blockig morän och de väldiga stenblocken ligger på varandra i flera våningar har tjocka lager av lavar och mossor. Visst låter det som ett väldigt intressant utflyktsmål!
MEN...
när jag kom dit i lördags på seneftermiddagen möts jag av en fullständigt oframkomlig skog med brötar av gamla döda träd precis överallt. Av ledmarkeringarna syntes bara två prickar innan de var helt omöjliga att upptäcka i allt ris och fallna träd...

Attan, jag skulle ha kollat internet innan jag åkte, detta är kanske ett område som inte skulle röjas efter stormarna Gudrun och Per? Dock tur att man inte vistades i området när träden föll eller hade sin bil parkerad där då!

Men väl hemkommen står det inget om detta på webben, men en del om barkborreangrepp och om att träd skulle sprängas för att inte falla okontrollerat... skrivet i november 2010. En liten tröst är dock att jag inte åkte i ottan, vilket skulle ha känts än mer snopet när naturreservatet inte alls motsvarade förväntningarna.

Åkte i stället till Kyrkö mosse, bilkyrkogården cirka 4 km väster om Ryd längs väg 119. Har varit där några gånger förut och hade helst återvänt dit i samband med regnväder för att få distinkta färger eller tidig morgon/sen kväll för att få ett annat ljus än det dagsljus jag redan har på de tidigare bilderna. Men vad gör man efter misslyckandet i naturreservatet? Bestämmer mig för att enbart använd vidvinkel eller makroobjektiv för att om möjligt få några annorlunda bilder eller bilder som betraktaren måste fundera lite över vad det är.

Men det blev kanske inte så spännande bilder trots allt, men kaffet, mackorna och chokladbiten smakade i alla fall bra!