Det är blått som gäller

I Grekland går mycket i blått och vitt. Flaggan, havet, himlen och många detaljer på hus och andra byggnader går i dessa färger. Bland det absolut vanligaste blåfärgade är dörrar och jalusier.Så det är bara rikta kameran mot sådana motiv, det hör ju till att komma hem med blå-vita bilder från en resa till den grekiska övärlden. Försökte även att hitta "halvstora" detaljer och lite begränsade utsnitt, sådant som kan vara lätt att bara gå förbi när man strosar i heta gränder.

Morgonstund är den bästa stund, även i Grekland

Morgonstund har guld i mun är ett talesätt som i allra högsta grad gäller fotografi. Är man uppe tidigt blir man belönad med fint ljus som lyfter fram detaljer och skapar en häller lyster i bilderna.När jag fotograferat soluppgångar under semesterresan till Karpathos, gick jag en runda och letade motiv av olika slag. Samtliga bilder nedan är tagna före kl. 7.30, dvs. inom ca en timme efter soluppgången. Först några strandkantsbilder.

Kvarglömt.

Väntar på soldyrkare som är beredda att betala 6 €/dag för parasoll och två strandbäddar. Samma pris på hela ön.

 Efter att ha avverkat stranden i soluppgången gick jag oftast några turer i omgivningarna.

Turkduvor som vänder ryggen åt solen.

Lights on parade.

Väntar på påfyllning innan försäljning.

Nyfiken som får.



En morgonpromenad till Pigadias centrum och hamn, eller Karpathos stad som den också kallas, gav några bilder på fiskebåtar.

Vykortsmålad båt.



 Enkla men färgglada små fiskebåtar i välpolerade hamnkvarter i Pigadia.

Vid mina morgonsessioner med kameran fick jag oftast följe av några hundar som var nyfikna och till synes tillgivna. De verkade verkligen leva efter devisen fånga ögonblicket eller Carpe Diem som det heter på ett icke aktivt språk. Åtminstone en i familjen blev lyrisk (inte jag!) när jag berättade och visade hundarna. Om hon hade fått bestämma hade kanske en av hundarna fått en ny hemvist åtskilliga mil norrut!

Grekisk gryning

Bilder på solnedgångar är väldigt vanliga och därmed kanske lite "tjatiga"!? Att fotografera soluppgångar är lite ovanligare, framför allt sommartid i Sverige eftersom det kräver näst intill omänskligt tidigt ställd väckarklocka. Men det går ju i och för sig att låta bli att gå och lägga sig... Ett annat alternativ är att passa på att ta bilder på soluppgångar vid resor till sydligare breddgrader sommartid, där solen går upp på lite mer anständiga tider. Så gjorde jag på vår resa till Grekland härom veckan. Ställde klocka på 6.00 under några dagar och hann då bege mig till stranden, som låg i österläge, några minuter innan solen steg upp ur havet. Men jag hade i praktiken inte så många minuter på mig för efter cirka 10 minuter kunde kameran inte fånga solens röda och gula nyanser utan att solskivan blev helt utfrätt (vit). Men då kunde man ändå fånga himlens färgnyanser genom att helt enkelt lämna solen utanför bilden! Har medvetet låtit de flesta bilder vara lite underexponerade, eftersom himlens underbara färger framträder bäst då. I verkligheten var det inte riktigt så mörkt som bilderna antyder.

Nu är kusten där vid bodde, Pigadia på Karpathos, inte den mest spännande så det var svårt att variera sig under de fyra tillfällen jag var upp med tuppen. Ja, jag hörde den gala ett par morgnar och kände mig då väl tillfreds. Efter en stunds fotograferande av soluppgång och lite andra motiv som tjänade det tidiga morgonljuset, smakade frukosten extra bra!

Dansk naturkompott

Utöver att springa tre orienteringsetapper på Læsø den 18-21 juli hann vi med några små utflykter. Dessa resulterade i lite familjebilder och naturbilder av olika slag. Vädret under dessa dagar var tacksamt nog betydligt bättre än vad vi hade förväntat oss! Det fina men lite blåsiga vädret "drog fram" naturens färger, som dessutom fick lite draghjälp av polarisationsfiltret. De två första bilderna är tagna tidigt på morgonen den dag vi kom till Fredrikshavn, men de övriga bilderna är tagna mer eller mindre mitt på dagen.

De följande bilderna är från Råbjerg Mile, strax söder om Skagen. Detta är Danmarks största "vandringsklitt". Sandområdet flyttar sig med vindens hjälp 10-20 meter per år och kväver under denna vandring allt i sin väg. Fascinerande!

Naturlig strandkonst

Det är ofta mycket utmanande och givande att sakta förflytta sig med fotoögon längs en strandlinje vid havet. En sådan strandpromenad gjorde jag första dagen vid familjens kombinerade kortsemester och orienteringsresa till Læsø i Danmark i mitten av juli. Den första akten genomfördes på en strand strax norr om Fredrikshavn och den andra akten genomfördes på lilla Læsø. Alla objekt är formade eller ditforslade av vind och vatten vilket medför att om man kommer tillbaka en stund senare ser det förmodligen helt annorlunda ut och vissa motiv som jag förevigade kanske då är helt borta. Jag flyttade eller rörde inget på plats, men har beskurit bilderna lite för att "maska" bort någon störande detalj eller för att få bättre balans i bilden. Sedan borde jag kanske ha ägnat mer tid på plats för att utforska alternativa bildvinklar, men det är ju inte alltid det finns tid till det...