En sällsynt fotopromenad i centrala Växjö

Jag är tyvärr allt för sällan nere på stan i fotosyfte. Bestämde mig därför under förra veckan att ägna någon timme under lördagen för att flanera på stan med kameran och försöka finna intressanta byggnadsdetaljer och grafiska tilltalande motiv. En utmaning som heter duga för mig som annars mest fotar natur och övergivna platser. Men å andra sidan finns ju vissa likheter mellan detaljer i byggnader och detaljer i naturen och detaljer på övergivna hus, till exempel. För ovanlighetens skull begränsade jag hela fotosessionen till att endast använda ett 50 mm-objektivet (ytterligare en utmaning). Hade svårt att hitta intressanta ytor och strukturer - måste träna ögat mer på detta. Är nämligen övertygad om att det finns betydligt fler än de få jag lyckades hitta... Det är bara att försöka igen! Men några bilder passade hyfsat väl med intentionen för dagen.

Tidens tand biter på fönster och träpanel

Förra helgen låg ett övergivet bostadshus "rakt framför fötterna på mig" vid en orienteringstävling i Nybro kommun. I en i övrigt mycket prydlig by fanns ett ödehus alldeles nära tävlingscentrum. Jag "upptäckte" huset på väg till startplatsen och kunde knappt bärga mig att komma dit efter ett hyfsat väl genomfört lopp, utomhusdusch och fika. Hade som vanligt den lilla kameran med mig på tävlingen och kunde i lugn och ro strosa runt huset som var låst men tömt på möbler såvitt jag kunde se genom fönstren. Just fönstren och gardinerna (resterna av dem) fångade mitt intresse då de bar mycket tydliga spår av tidens tand. Även förekomsten av knaggar i träpanelen triggade mig. Jag tog både helbilder av huset, fönstren, dörrar m.m. men jag tycker att detaljbilderna och de snäva utsnitten säger mer om husets karaktär!


Träplugg saknas

Öppnas ej



Luftig gardin



Ej nyckelfärdigt

Vågad

Knagglig



Sprucket

Knagg

Det är inte en övergiven plats!

På väg hem från en orienteringstävling stannar vi vid vad jag på håll antar är en övergiven träfabrik av något slag. En vit vägskylt anger ett firmanamn strax innanför riksvägen. Området är inte inhägnat. I bortre delen av en stor grusplan, delvis gräsbeväxt, finns några byggnader. Det verkar vara (eller har varit) ett sågverk, hyvleri, försäljningställe för byggmaterial eller dylikt. Eventuellt har det även varit ett åkeri på denna plats eftersom det finns en lång garageliknande byggnad. Möjligen har alla dessa verksamheter bedrivits här.

Vi börjar på plats allvarligt fundera på om det verkligen är en övergiven plats då det finns spår av att det pågår eller nyligen pågått verksamhet på platsen. Någon har bytt några träreglar, stagat upp rör som annars skulle hängt fritt och bytt stolpar. Allt med obehandlat trä som såg färskt ut. Men å andra sidan hänger en trästolpe svajande i vinden, endast fastsittande i övre delen av stolpen! Å andra sidan finns det på området små transportkärror vars hjul är halvt uppslukade av marken. Det finns också korta bitar av räls som "bara finns" - leder ingenstans. Det är också lite skräpigt och trasigt runt byggnaderna men inte i övrigt på det grusbelagda området. En titt genom byggnadernas fönster (dörrarna är låsta) avslöjar ett halvrörigt kontor (men vilket kontor är inte det?), gamla broschyrer i ett broschyrställ men också uppmärkta reservdelar (?) i sina förpackningar prydligt placerade i en hylla. Inne i fabrikslokalen ser det dock mer stökigt ut. Men det är ju inget säkert tecken på huruvida det bedrivs verksamhet eller inte i lokalen...

Men hur som, det finns motiv som kräver att bli fotograferade! Strosar nyfiket runt och tar lite bilder. Efter en tämligen kort stund åker vi hemåt (hustrun delar inte fullt ut mitt intresse för denna typ av motiv...).

Har efteråt googlat på firmanamnet och får upp lite information om företaget, men på Bolagsverkets webbplats står det "konkurs avslutad". En mer eller mindre slumpmässig fråga till en arbetskamrat ger slutligen svaret huruvida det är en övergiven plats eller inte: det är ett verksamt företag, men grunden är ett relativt nyligen uppköpt konkursbo!

Fler fåglar och lite annat från Växjösjön

Strandskata, skrattmås och skata. De är kanske inte de mest exotiska fåglar man kan tänka sig men även de mest vardagliga av de flygande vännerna är trevliga att betrakta och fotografera en tidig skärtorsdagsmorgon vid Växjösjön!

Ett prasslande bland torra löv och torrt gräs avslöjande en alert ekorre, som efter en kort stund for upp i ett träd. En bit upp stannade den upp ett flyktigt ögonblick, verkade som om den tvekade vilken väg den skulle välja.

Det finns mycket annat än fåglar och djur som om kan fånga blicken i arla morgonstund i naturen. Ett alhänge i morgonljus tycker jag kan liknas vid en vacker berlock!

Morgonaktivitet hos skäggdoppingar i Växjösjön

Att fotografera fåglar är oftast mycket frustrerande. De orsakar mycket frustration genom att sällan vara stilla - man kan tro att de lider av någon bokstavsbenämd sjukdom, speciellt småfåglarna. Fåglar är ofta relativt skygga, vilket gör det svårt att komma så nära som man önskar. Ovanpå dessa bekymmer travas att de flesta fåglar finns här den tid på året då de är svåra att upptäcka på grund av lövverk, som i alla andra sammanhang är njutbart för ögat. Slutsatsen av detta blir därmed att den bästa tiden att fotografera fåglar är just nu! Många flyttfåglar har kommit/kommer snart, de har bobyggariver vilket gör att både honan och hanen uppträder tillsammans och är kanske lite mindre skygga samtidigt som träden ännu inte börjat bära löv. Beger man sig dessutom till ett område där fåglarna är relativt vana vid människor så är oddsen tämligen goda för att kunna fånga några trevliga bilder. Med detta i bakhuvudet begav jag mig på skärtorsdagens morgon till Växjösjöns strand vid Linnéparken och ägnade 1,5 timme åt främst fågelfotografering. Speciellt skäggdoppingarna vara intressanta att iaktta vilket jag hoppas kunna förmedla genom följande bilder. (En handfull bilder på övriga fåglar m.m. kommer i ett senare inlägg.)

Glorifierad

Personligheter

Kärlekskutter

Tvåsamhet

Pausdags?

Bortjagare

Bobyggare

Övergivet och oövertänkt

Söndagmorgonen bjöd på -6 grader och sol när vi steg upp för att frukostera och styra kosan mot Asarumstrakten för en orienteringstävling. Startplatsen visade sig vara en av de absolut vackraste på länge: rinnande glittrande vatten, kvittrande fåglar och, som kronan på verket, en gammal ruin. Det visade sig vara resterna efter Långasjönäs linnelumppappersbruk som lades ner 1919 och som sedan dess varit övergivet såvitt jag förstår. Tyvärr är ruinen och bron över till den stängd på grund av rasrisk. Anblicken och tankarna på ruinen, dess historia och tanken på att återvända dit efter vad jag trodde skulle bli ett väl förrättat värv i den fina skogen snurrade naturligtvis runt i huvudet innan jag startade mitt lopp. Om det nu var tankarna på kommande fotosession som spökade vill jag låta vara osagt, men en bit in på banan blev jag osäker på om jag hade hoppat över en kontroll eller inte. Så utan att tänka allt för mycket, vände jag således tämligen oövertänkt tillbaka och kunde förstås konstatera när jag var nästa framme att jag visst hade varit där. Cirka 4 minuter helt bortkastade. Efter ytterligare en strulkontroll lyckades jag så småningom navigera i mål. Efter sedvanlig utomhusdusch (det var nu några plusgrader!) var det dags för fikastund och filosoferande över terrängen, banor och missade kontroller med hustru och klubbkompisar. Sedan var det hög tid att dra vidare för nu hade det kommit skyar på himlen ovanför oss och lite oroväckande mörka moln vid horisonten. Det blev först ett stopp vid "kulturbron" i Tararp innan vi åkte mot Långasjönäs och stannade vid Bruksgölen där ruinen ligger. Hade packat lätt, dvs. enbart kompaktkameran med tanke på att det skulle bli tämligen kortvariga besök på de olika platserna.

Provade i kväll att göra några av bilderna i svartvit, men det är enligt mitt tycke bara följande bild från den ruinfotograferingen som fungerar någorlunda väl i svartvit. På köpet "försvann" de färgglada husen i bakgrunden som stjäl mycket uppmärksamhet i färgvarianten.

För övriga bilder tycker jag att den blå färgen i vattnet och himlen samt det bruna gräset tillför bilden för mycket för att "plockas bort" genom konvertering till svartvit. Men det kanske är jag som behöver träna mer på svartvit-konverteringen för att få ett tillräckligt bra resultat! Eller är mitt "svartvita öga" alltför otränat för att se potentialen?