Väderbitet och kryp i Bruddesta

Under ett dagsbesök hos goda vänner i deras smultronställe i Köpingsvik på Öland, åkte vi en liten bit norrut till Äleklinta och den gamla fiskehamnen Bruddesta. Under besöket nyttjades kameran flitigt i jakten på spännande motiv. Bilderna hade säkert blivit mer tilltalande i sent kvällsljus, men som så många gånger förr var det mittt-på-dagen-ljus som gällde av praktiska skäl. Lite turligt, i varje fall ur fotosynpunkt, skyades himlen under eftermiddagen och med hjälp av polarisationsfilter blev det trots allt anständigt ljus i de flesta bilderna.

Blå Jungfrun bryter horisontlinjen.

Riddarskinnbagge som tillfälligt valt att kliva på stenar i stället för att vistas på tulkörten.

Bebodda bostäder och bortglömda byggnader

Grekland har ju inte världens eller Europas bäst skötta ekonomi. Även om det inte var extremt mycket övergivna byggnader på Karpathos så fanns det hus och hotell i hela skalan från enbart stomme till tillsynes helt inflyttningsklara men övergivna byggnader. Kanske tog pengarna slut, byggherren gick i konkurs eller banken hade inte mer pengar att låna ut. Men samtidigt måste jag säga att de flesta hus vi såg i huvudorten Pigadia såg fräscha och välunderhållna ut. Förmodligen tack vare pengaflödet från oss till turistnäringen och de arbetstillfällen den ger, åtminstone under halva året.

Norra delen av Pigadia, där vi bodde.

Aperi i förgrunden och Pigadia som skymtar uppe i västra hörnet.

Det finns andra färger än blått.

Så följer några bilder på byggnader som hunnit mer eller mindre långt i färdigställandet innan byggnationen avbröts. Visst känns det lite vemodigt, även om solen skiner på dem.

Tydligen är det billigare att bygga staket/plank med överblivna dörrar än att köpa brädor....

På Karpathos bor det cirka 6000 invånare. Till dessa finns det cirka 2000 kyrkor och kapell. Ju mer svårtillgängligt de ligger, desto bättre kristen är den som bygger dessa helgedomar. Enligt uppfattningen i denna del av världen.

Det går att ta sig till den övre kyrkan via en väg (om jag nu minns rätt), men kapellet till vänster ser ut att vara besvärlig att nå...

Det är blått som gäller

I Grekland går mycket i blått och vitt. Flaggan, havet, himlen och många detaljer på hus och andra byggnader går i dessa färger. Bland det absolut vanligaste blåfärgade är dörrar och jalusier.Så det är bara rikta kameran mot sådana motiv, det hör ju till att komma hem med blå-vita bilder från en resa till den grekiska övärlden. Försökte även att hitta "halvstora" detaljer och lite begränsade utsnitt, sådant som kan vara lätt att bara gå förbi när man strosar i heta gränder.

Morgonstund är den bästa stund, även i Grekland

Morgonstund har guld i mun är ett talesätt som i allra högsta grad gäller fotografi. Är man uppe tidigt blir man belönad med fint ljus som lyfter fram detaljer och skapar en häller lyster i bilderna.När jag fotograferat soluppgångar under semesterresan till Karpathos, gick jag en runda och letade motiv av olika slag. Samtliga bilder nedan är tagna före kl. 7.30, dvs. inom ca en timme efter soluppgången. Först några strandkantsbilder.

Kvarglömt.

Väntar på soldyrkare som är beredda att betala 6 €/dag för parasoll och två strandbäddar. Samma pris på hela ön.

 Efter att ha avverkat stranden i soluppgången gick jag oftast några turer i omgivningarna.

Turkduvor som vänder ryggen åt solen.

Lights on parade.

Väntar på påfyllning innan försäljning.

Nyfiken som får.



En morgonpromenad till Pigadias centrum och hamn, eller Karpathos stad som den också kallas, gav några bilder på fiskebåtar.

Vykortsmålad båt.



 Enkla men färgglada små fiskebåtar i välpolerade hamnkvarter i Pigadia.

Vid mina morgonsessioner med kameran fick jag oftast följe av några hundar som var nyfikna och till synes tillgivna. De verkade verkligen leva efter devisen fånga ögonblicket eller Carpe Diem som det heter på ett icke aktivt språk. Åtminstone en i familjen blev lyrisk (inte jag!) när jag berättade och visade hundarna. Om hon hade fått bestämma hade kanske en av hundarna fått en ny hemvist åtskilliga mil norrut!

Grekisk gryning

Bilder på solnedgångar är väldigt vanliga och därmed kanske lite "tjatiga"!? Att fotografera soluppgångar är lite ovanligare, framför allt sommartid i Sverige eftersom det kräver näst intill omänskligt tidigt ställd väckarklocka. Men det går ju i och för sig att låta bli att gå och lägga sig... Ett annat alternativ är att passa på att ta bilder på soluppgångar vid resor till sydligare breddgrader sommartid, där solen går upp på lite mer anständiga tider. Så gjorde jag på vår resa till Grekland härom veckan. Ställde klocka på 6.00 under några dagar och hann då bege mig till stranden, som låg i österläge, några minuter innan solen steg upp ur havet. Men jag hade i praktiken inte så många minuter på mig för efter cirka 10 minuter kunde kameran inte fånga solens röda och gula nyanser utan att solskivan blev helt utfrätt (vit). Men då kunde man ändå fånga himlens färgnyanser genom att helt enkelt lämna solen utanför bilden! Har medvetet låtit de flesta bilder vara lite underexponerade, eftersom himlens underbara färger framträder bäst då. I verkligheten var det inte riktigt så mörkt som bilderna antyder.

Nu är kusten där vid bodde, Pigadia på Karpathos, inte den mest spännande så det var svårt att variera sig under de fyra tillfällen jag var upp med tuppen. Ja, jag hörde den gala ett par morgnar och kände mig då väl tillfreds. Efter en stunds fotograferande av soluppgång och lite andra motiv som tjänade det tidiga morgonljuset, smakade frukosten extra bra!