Den långtidsparkerade orange lastbilen

Det lönar sig ibland att ur upplevelse- eller fotosynpunkt (för mig ofta samma sak!) bryta invanda eller förväntade mönster. Till exempel att, som häromdagen, välja en annan väg än den naturligaste hem från mataffären. Visserligen att antal kilometer längre väg, betydligt längre restid (hoppas det djupfrysta klarade sig) men belöningen blev över förväntan. Ja, det vill säga om man gillar övergivna platser, byggnader eller som i detta fall fordon. Att den gamla "långtidsparkerade" lastbilen dessutom är orange är sällsynt lyckat då naturen påbörjat sin återerövring av metaller, gummi m.m. genom att skicka in sin gröna mosstropp. Visserligen tillfälligt hejdade av och inklädda i frost. Men denna gröna armé driven av naturkraft går inte att stoppa. Obevekligt kommer plåtschrabraket att kläs in och slukas. Kanske uppstår det en lokal miljöförstöring till följd av läckande oljor och andra hälsovådliga ämnen. Men visst kan skrot vara vackert, speciellt som grön mossa kontrasterar eller kompletterar rostfärgsnyanserna och/eller som i det här fallet lastbilens lackfärg.

Fotnot: har skrivit dessa rader och har gjort bildbehandlingen med en bärbar dator. Ber därför om överinseende om efterbehandlingen av bilderna gjort att färger, tonomfång m.m. ser märkliga ut eller om oavsiktligt någon oskarp bild slunkit igenom.

Snöfritt men fridfullt i Fyllerydsskogen

Dan före dan före dopparedagen blev det en stilla vandring med kameran och 50 mm-objektivet från orienteringsklubbens stuga och hem. Gick inte raka spåret utan tog en extra sväng denna gråmulna dag. I det välbekanta området blev motiven som många gånger förr stenar och träd. Att man (dvs. jag) aldrig tröttnar på sådana motiv... Denna gång blev träden de mesta intressanta.

Slyridå vid det torrlagda Fällekärret.

Möte mellan larv och insekt.

Övergivna prylar funna på Sturkö

Så här i slutet på året kan jag bara konstatera att jag tagit många många bilder, men inte med någon större variation vad gäller motivtypen. Det är väldigt stor övervikt för naturbilder av olika slag. Inte oväntat med en stor övervikt för detta mitt favoritmotiv, men jag önskar att jag likt 2011 och 2012 tagit fler bilder av typen övergivet och mönster/linjer/strukturer i stadsmiljöer. Inte på bekostnad av naturbilderna, som är ett område där jag högst subjektivt tycker att jag utvecklats en del under året. Men vid turen till Sturkö i månadsskiftet november/december fastnade en och annan bild av övergivetkaraktär. Enstaka av dessa smög sig in i de två tidigare inläggen från Sturkö, men jag har skrapat ihop några ytterligare övergivetbilder som jag visar här.

En ringvält som inte använts på ett tag - troligen betydligt längre än vårsådden 2013.

"Trisseboa" har fallit omkull och huset är inte heller mycket att ha.

Förvridet

  

Den kustnära fiskeverksamheten har upphört till följd av pensionering, både av båtar och skeppare.

Kyl- eller frysskåp på fel plats.

Nedbrytning tar olika lång tid.

Onaturlig placering.

Kastad handske.

Före detta del av kylsystemet till båtmotor(?)

Tog även bild på en övergiven liten djurpark, som vi besökte med våra små barn när den var öppen någon gång under 1990-talet. Men jag ville inte snurra runt inne i området, personerna som drev djurparken tror jag bor kvar. Eller i varje fall bor det några i huset som hör till de de forna djurstallarna m.m.

En lång vandring på Sturkö

Under den andra dagen på Sturkö gick vi från Ryd rakt söderut till Uttorps böte, vidare mot Stensvik och sedan åter till Ryd. Denna runda tog nästan tre timmar. Till det ska läggas drygt en halvtimme både före och efter den gemensamma turen. Dessa halvtimmarna ägnade jag åt att fota fågelmassorna i viken Ryamad. Mycket frisk luft och många bilder blev det på fåglarna, vilket har gett mig mycket bildsorteringsarbete... Men det är det värt!

Vigg, brunand, sothöna (och säkert andra änder och korsningar dem emellan) - i massor!

Väg i stenrikt landskap. 

Vacker väg. 

Häll. 

Stenrik prydlighet. 

Håligheter och blåsor. 

Stolt men krokig. 

Blåsten river havet. 

Stolt mor (eller far). 

Nästan hela familjen samlad (ett syskon saknas).

Sysonpar

Ett Sturkö-besök som styrkte kropp och själ

Förra helgen hade vi förmånen att vara bjudna till släktingars fritidsställe på Sturkö, sydost om Karlskrona. Ön har ca 1500 permanentboende, många fritidshus och stolta anor från fiskerinäringens glansdagar. Det blev trevligt umgänge med mycket god mat och dryck samt tvenne stärkande långpromenader, en per dag. Den första dagen i mulet väder med tendens till att solen skulle lyckas spräcka molntäcket. Söndagen inleddes med lätt regn, men det förbyttes tämligen snart till blåsigt och soligt väder. Dvs. det bjöds på omväxlande fotoförutsättningar. I detta första av två inlägg visar jag några bilder från första dagen (helt logiskt, eller hur?), då stegen styrdes från Ryd till Hålevik, vidare till Kullavik och tillbaka till Ryd.

Olvon

Vattenfyllt stenbrott.

  

Björnbärsblad

  

  

  

Fikavyn i Kullavik.

Oanvänd vattenväg och dito körväg.

En av många obrukbara källare.

  

  

Skymningen drar sitt blålila täcke över landskapet.