Festen är över på Käringryggens festplats

Många av 60-, 70- och 80-talens populära festplatser har tynar bort. Många kända artister har spelat t.ex. i Gubbakulan i Vrigstad, Masten i Kristianopel, Tyrolen i Alvesta, Silverdalen i Älmhult (mitt favoritställe på den tiden det begav sig!) och Käringryggens festplats i Virserum. För att nämna några i närområdet. Festvanor ändrades, publiken blev äldre (övermogen?) och konkurrensen från städernas nöjesställen några mil bort blev för stor m.m. Något enstaka nöjesställe har i viss utsträckning fått ett nytt liv. Tyrolen utanför Alvesta är exempel på detta. Jag vet inte när festen definitivt tog slut på Käringryggens festplats i Virserum, men en artikel i tidningen Barometern från mars 2008 säger att den stora scenen (se plåtschabraket i slutet på inlägget)  byggdes i början på 1990-talet. I artikeln sägs också att idrottsföreningen som drev festplatsen skänkte marken till kommunen och byggnaderna till en lokal företagare. Han sa sig vilja bränna upp det mesta byggnaderna och montera ner den stora scenen för att bygga upp den som en maskinhall på annan plats. Men de planerna verkar mest ha lagts på is för till min glädje stod mycket kvar under ett kort besök en söndageftermiddag i september.

Numera inget staket och gratis inträde...



Har något rånat biljettkassan eller är det någon som missat skotten på något djur?

 

Dörr som har passerat bäst-före-datum..



Dörr som sitter kvar. Men behöver renoveras och kompletteras med lås.



Sista vinsten är utdelad.



Kaffe och våffla tack!





Många klackar har har stampats i takt... eller har någon kört bil på dansgolvet?

 

Stora scenen.- otroligt ful. Men i mörker och festbelysning och med lite innanför västen kanske det gick bra att lyssna på E-Type m.fl.ändå?



Välj lämplig dörr!



Belysningen över parkeringsplatsen har kopplats bort.




Tyresta nationalparks vilda natur - stenar och vatten

Som jag skrev i förra inlägget är naturen i Tyresta nationalpark i princip opåverkad av människan om man bortser från anlagda slingor, rastplatser med vindskydd osv. Branden 1999 misstänks dock ha varit anlagd. Utöver de döda och halvdöda träden (se föregående inlägg) finns där förstås många mossbelupna stenar.


Som extra "skogvaktare" jobbar jätten Sten-Erik...

Nationalparken ligger i sin östligaste del väldigt nära havet, men når inte ända fram. Inom området finns emellertid flera vattendrag, både i form av slingrande bäckar och små sjöar, t.ex. Årsjön.

Vid kanten av Stensjön finns en fornborg (Stensjöborg), där en del av muren fortfarande finns kvar. Där uppe har man en alldeles fantastisk vy över Stensjön. Även om det inte syns på följande bild så "hoppade" branden över sundet i övre vänstra kanten av bilden


Vid vandringen genom det brandskadade området dyker det då och då upp små vattenspeglar kantade av otroligt grön mossa. När en nästan klarblå himmel speglar sig i vattnet måste det förevigas...

En spännande algformation låg en dryg decimeter under vattenytan. Vad föreställer den? Svaret finns i betraktarens ögon och fantasi!

Tyresta nationalparks vilda natur - trädtema

Förra helgen drog hustrun och jag iväg till Tyresta nationalpark, som bildades 1993, för en kortare vandring på fredagen och en längre tur på lördagen. Vädret var helt underbart det vill säga långt ifrån de dystra prognoser som gällde ett par dagar tidigare. En mycket positiv prognosmiss! Vi gjorde våra utflykter på "vettiga" tider på dygnet, vilket innebar att vi var där när solen redan hade hunnit komma upp en bra bit på himlen, men jag är ändå mer än nöjd med mitt första besök i den vilda natur som Tyresta erbjuder. Morgon- och kvällsbilderna får vänta tills nästa gång!

Till skillnad från de andra 13 svenska nationalparker vi har besökt fanns det gott om utflyktsugna personer, framför allt på de mer lättgångna lederna. Många hade välfyllda bär- och svampkorgar (ja, i Tyresta får man plocka och ta med sig bär och svamp!). Möjligtvis kan Abisko mäta sig med Tyresta vad gäller antalet personer man ser under en vandring.

Rent fototekniskt använde jag mest 24-105 mm-zoomen och handhöll kameran i så gott som samtliga bilder. Trots att det på sina ställen var tämligen mörkt i den djupa skogen så fungerade detta väldigt bra tack vare kamerans autoiso-funktion. Man bara ställer in bländare för önskat skärpedjup och kameran väljer sedan en tid som matchar objektivets brännvidd och justerar ISO-talet så att exponeringen blir bra. Detta var ett tungt skäl till att jag köpte ny kamera häromveckan. Och det bästa av allt är att det även vid mycket höga ISO-tal blir riktigt bra bilder -- åtminstone ur teknisk synvinkel, komponera bilden får man ju tack och lov göra själv!

Eftersom naturen är så orörd finns det många intressanta gamla träd, både levande träd och torrakor eller lågor. Ofta har dessa spännande grafiska formationer. Det blir rent av en trollsk stämning i urskogen även mitt på dagen!

Hittade en trädkramare på låg nivå!

 Är svag för böjda parallella linjer bland alla lodräta stammar.

 Jag förstår inte varför så många björkar har slagit rot i det mycket fuktiga kärret. Men jag är ju inte någon biolog...

En omfattade skogsbrand härjade kring och i delar av nationalparken år 1999, vilket har skapat ett tämligen surrealistiskt landskap.

Som pricken över i:et fick min uppmärksamma hustru syn på något mörkt en bra bit bort i ett kärrdrag. Genom kameran och med det längsta objektivet påmonterat så framträdde skogens konung tydligt!

Dragsåsens naturreservat en solig söndagsmorgon

I Öjaby och 11 km hemifrån ligger Dragsåsens naturreservat. Har alldeles nyligen fått upp ögon för detta stadsnära reservat och kunde inte motstå "frestelsen" att stiga upp tidigt i söndags och med min nya kamera sätta mig på cykeln för en färd genom ett nästan tomt Växjö. Dragsåsen är en så kallad getryggsås och löper i sydlig riktning rakt ut i Helgasjön. Blomster- och djurmässigt är det väl reservatet ingen höjdare utan det speciella är just den smala och 10 meter höga rullstensåsen. Hittade inga motiv som höjde pulsen, men hade jag varit beredd kunde jag fått en bra bild på en gråhäger som jag skrämde upp under min stilla vandring i reservatet.

Och så fanns det en bärfis...

Summan av kardemumman är att Dragsåsen inte hamnar särskilt högt på listan över naturreservat som är värda flera besök, men jag ångrar absolut inte att jag steg upp tidigt och tog cykelturen dit!