Naturen går allt mer in i en passiv, men nödvändig fas för att samla kraft inför nästa säsong. Träden gör bokslut över året och minns den hoppingivande våren och de första flyttfåglarna som återvände från sina vintervisten. Sedan passerade en ovanligt instabil sommar även mätt med Växjö-mått. Ett och annat åskväder drog förbi, men som vanligt drog de inte rakt över Högstorp. Under hösten har det ännu inte varit riktigt kallt och ingen snö i sikte. Fåglar, smådjur och jag själv tycker det är bra att vintern dröjer ett tag. Jag vill inte gärna reprisera cykelturen till jobbet i början av oktober då jag på på ett omtumlat sätt blev överraskad av halkan...
Försöker ha den fotografiska inställningen att inte sluta fotografera för att löven fallit av och naturen slumrar in. Till exempel förra helgen blev det promenader i en senhöstlig Högstorpsskog. Att jag ena dagen ideligen hamnade efter hustrun och de nära vänner som var med är ett bevis på att det
alltid finns något i naturen att föreviga!
En fin bildserie som bara bevisar att det finns motiv även under de årstider som kan verka lite intetsägande. Jag fastnade särskilt för bild två på den förfallna grinden. JAg tror att det var delvis för den sköna färgskalan som är lite lagom dämpad men ändå känns harmonisk. Grinden i sig är fin också!
SvaraRadera