Dynamitförutsättningar i Genastorp

I Genastorp lite söder om Osby vid Helge å fanns en gång en kiselgurfabrik. I beskrivningen av Kust-till-kustdelen, etapp 7, av Skåneleden står följande om denna fabrik:

Öster om Genastorps kvarn finns Sveriges största fyndighet av kiselgur och här byggdes under andra hälften av 1800‐talet en kiselgurfabrik. Kiselgur bestå av skal från kiselalger. För att rena kiselguren till kiseldioxid, upphettas den till cirka 1200°, då den smälter som en glasmassa, sintrar, och bildar håda klumpar. Klumparna krossas till ett fint pulver. Kiselgur blandas med nitroglycerin och man få fram dynamit. Fabriken var i drift till slutet av 1940‐talet.

Byggnaden ligger precis invid Skåneleden.

Den blå "glasbiten", som det fanns ganska många av på golvet, är resultatet av ett misslyckande i produktionen av kiselgur. Man har haft för hög temperatur vid bränningen av guren, så att den sintrats till kvarts. (Tack för informationen Tord Jöran Hallberg!)

En annan benämning på kiselgur är diatomit. På Nationalencyklopedin.se står bland annat att de sista svenska kislegurfabrikerna lades ner på 1970-talet. Där står även följande:

Den största användningen har diatomit som filtermedel vid rening och raffinering av vätskor och organiska produkter. Det används också i färg, papper, gummi, tandkräm och som isolering i bl.a. brandsäkra skåp samt som katalysatorbärare vid oljeraffinering och som slipmedel. Tidigare var det en viktig beståndsdel i dynamit.

Jag besökte vad som är kvar av fabriken i Genastorp för två år sedan, men tvingades då använda blixt inomhus, vilket tog bort en del av den ödesmättade atmosfären i den delvis raserade byggnaden. Hörde nyligen att rivning av lokalen eller varje fall bortforsling av innehållet i den var nära förestående. Alltså dags för ett nytt besök, denna gång med stativ för att kunna använda naturligt ljus! Jag var där mitt på dagen och det fanns därmed gott om dagsljus som letade sig in i lokalen. Men i några av bilderna blev det lite väl stora kontraster mellan utomhusljuset och halvdagern inomhus, speciellt när solen tittade fram.

Detalj av en stor maskin som troligen använts för krossning av glasmasseklumparna till "dynamitpulver".

Maskin med okänt användningområde.

Det finns flera spännande elcentraler i byggnaden. Denna hör till "krossen" ovan.

Manöverpanel till krossen. Inga pekskärmar här inte, utan rejäla doningar.

Elmätare (?) från den analoga tiden, men utan visare.

Våg av äldre modell, ser oanvändbar ut....

Lokalerna måste rimligen ha använts för annat verkstadsändamål än att processa kiselgur efter 1940-talet, då fabriken enligt uppgifter ovan lades ner. Ugnen för upphettning av kiselgur är igenmurad och det finns maskiner och annat smått och gott som är svårt att koppla till produktion av kiselgur.

Tror detta är en slags fräs. I bakgrunden syns den igenmurad ugnen.

Detalj från fräsen.