Fler fåglar och lite annat från Växjösjön

Strandskata, skrattmås och skata. De är kanske inte de mest exotiska fåglar man kan tänka sig men även de mest vardagliga av de flygande vännerna är trevliga att betrakta och fotografera en tidig skärtorsdagsmorgon vid Växjösjön!

Ett prasslande bland torra löv och torrt gräs avslöjande en alert ekorre, som efter en kort stund for upp i ett träd. En bit upp stannade den upp ett flyktigt ögonblick, verkade som om den tvekade vilken väg den skulle välja.

Det finns mycket annat än fåglar och djur som om kan fånga blicken i arla morgonstund i naturen. Ett alhänge i morgonljus tycker jag kan liknas vid en vacker berlock!

Morgonaktivitet hos skäggdoppingar i Växjösjön

Att fotografera fåglar är oftast mycket frustrerande. De orsakar mycket frustration genom att sällan vara stilla - man kan tro att de lider av någon bokstavsbenämd sjukdom, speciellt småfåglarna. Fåglar är ofta relativt skygga, vilket gör det svårt att komma så nära som man önskar. Ovanpå dessa bekymmer travas att de flesta fåglar finns här den tid på året då de är svåra att upptäcka på grund av lövverk, som i alla andra sammanhang är njutbart för ögat. Slutsatsen av detta blir därmed att den bästa tiden att fotografera fåglar är just nu! Många flyttfåglar har kommit/kommer snart, de har bobyggariver vilket gör att både honan och hanen uppträder tillsammans och är kanske lite mindre skygga samtidigt som träden ännu inte börjat bära löv. Beger man sig dessutom till ett område där fåglarna är relativt vana vid människor så är oddsen tämligen goda för att kunna fånga några trevliga bilder. Med detta i bakhuvudet begav jag mig på skärtorsdagens morgon till Växjösjöns strand vid Linnéparken och ägnade 1,5 timme åt främst fågelfotografering. Speciellt skäggdoppingarna vara intressanta att iaktta vilket jag hoppas kunna förmedla genom följande bilder. (En handfull bilder på övriga fåglar m.m. kommer i ett senare inlägg.)

Glorifierad

Personligheter

Kärlekskutter

Tvåsamhet

Pausdags?

Bortjagare

Bobyggare

Övergivet och oövertänkt

Söndagmorgonen bjöd på -6 grader och sol när vi steg upp för att frukostera och styra kosan mot Asarumstrakten för en orienteringstävling. Startplatsen visade sig vara en av de absolut vackraste på länge: rinnande glittrande vatten, kvittrande fåglar och, som kronan på verket, en gammal ruin. Det visade sig vara resterna efter Långasjönäs linnelumppappersbruk som lades ner 1919 och som sedan dess varit övergivet såvitt jag förstår. Tyvärr är ruinen och bron över till den stängd på grund av rasrisk. Anblicken och tankarna på ruinen, dess historia och tanken på att återvända dit efter vad jag trodde skulle bli ett väl förrättat värv i den fina skogen snurrade naturligtvis runt i huvudet innan jag startade mitt lopp. Om det nu var tankarna på kommande fotosession som spökade vill jag låta vara osagt, men en bit in på banan blev jag osäker på om jag hade hoppat över en kontroll eller inte. Så utan att tänka allt för mycket, vände jag således tämligen oövertänkt tillbaka och kunde förstås konstatera när jag var nästa framme att jag visst hade varit där. Cirka 4 minuter helt bortkastade. Efter ytterligare en strulkontroll lyckades jag så småningom navigera i mål. Efter sedvanlig utomhusdusch (det var nu några plusgrader!) var det dags för fikastund och filosoferande över terrängen, banor och missade kontroller med hustru och klubbkompisar. Sedan var det hög tid att dra vidare för nu hade det kommit skyar på himlen ovanför oss och lite oroväckande mörka moln vid horisonten. Det blev först ett stopp vid "kulturbron" i Tararp innan vi åkte mot Långasjönäs och stannade vid Bruksgölen där ruinen ligger. Hade packat lätt, dvs. enbart kompaktkameran med tanke på att det skulle bli tämligen kortvariga besök på de olika platserna.

Provade i kväll att göra några av bilderna i svartvit, men det är enligt mitt tycke bara följande bild från den ruinfotograferingen som fungerar någorlunda väl i svartvit. På köpet "försvann" de färgglada husen i bakgrunden som stjäl mycket uppmärksamhet i färgvarianten.

För övriga bilder tycker jag att den blå färgen i vattnet och himlen samt det bruna gräset tillför bilden för mycket för att "plockas bort" genom konvertering till svartvit. Men det kanske är jag som behöver träna mer på svartvit-konverteringen för att få ett tillräckligt bra resultat! Eller är mitt "svartvita öga" alltför otränat för att se potentialen?

Slutnavigerat i kvällsdimman

Orienteringssäsongen har nyligen börjat. I helgen var det Orion från Jämjö i Blekinge som arrangerade tävlingar i dagarna två. Hade sedan ett tag tillbaka lagt in ett fotobesök på båtkyrkogården på Tjurkö, bilvägen ca 30 km öster om Karlskrona, i kom-i-håg-minnet. Passade därför på att åka ner till Blekinge på lördagseftermiddagen. Lämnade ett soligt och varmt Växjö och "tvingades" redan efter ca 20 km till ett fotostopp då ett par tranor stod vid vägkanten strax utanför Ingelstad. Naturligtvis stod de på fel sida vägen, kameran låg i bagaget (otroligt korkat!) och jag reagerade sent. Fick vända tillbaka och tog sedan några halvskarpa bilder på de två tranorna (borde använt korta slutartid, korkat igen...). Det visade sig att den ena tranan hade röda ögon och den andra gula. Är det normalt? Nåväl, närmade mig Tjurkö en halvtimme senare än beräknat och möts strax efter jag svängt av E22:an av inrullande dimma! Temperaturen sjönk snabbt från 13 till 2 grader. Jag insåg att det skulle bli en annan slags bilder än vad jag hade sett framför mig under färden söderut. Istället för livfullt purpurfärgat kvällsljus över vattenytan blev bakgrunden överdragen av ett gråvitt täcke. Men det tycker jag förstärker känslan av ödslighet och övergivenhet!

Tyvärr vet jag inget om bakgrunden till varför dessa militärfartyg (torpedbåtar?) ligger här tillsammans med gamla passagerarfartyg som vinschats upp, den ena en bra bit upp på land. I området fanns också en schaktfordon och en vagn med kompressor(?). Jag klev aldrig ombord på fartygen då de inte såg helt säkra ut och jag var själv på platsen. Tyvärr gick tiden alldeles för fort så några närbilder hann jag inte med. Närbilder interiörbilder får vänta tills nästa besök!

Förtöjd

Rostig kärlek

Gömsle

Jagad

För evigt parkerad?

Kolorerad sida

Hade för hög fart?

Orkade inte

Flikvikar

Sista bilderna på isen?

Sent i söndags eftermiddag blev det en tur till Hissö för att ta ytterligare några bilder på is i upplösningstillstånd. Himlen hade nästan mulnat igen under senare delen av eftermiddagen vilket lovade gott. I alla fall ur fotosynpunkt. Kom till Hissö i senaste laget, solen försvann lite tidigare än vad jag hade tänkt mig. Men jag hann nästan hela västra sidan innan solen tackade för sig och förvann bakom molnen. Det blev nu tämligen mörkt, grått och ganska blåsigt. Men innan dess tittade solen fram korta stunder och spred sina guldgula strålar över isen och i det vatten som samlats i istäckets kaviteter.