Säsongens första snöbilder

När november övergick till december blev det i år ett tämligen dramatiskt väderomslag i hela landet. I lördags kunde jag utan problem springa på småstigar utan att riskera liv och lem. I söndags hade risken för stukningar och andra oönskade effekter av halka ökat lavinartat. Så bland annat av det skälet gick jag från bostaden till en fikastund i Växjö OK:s klubbstuga, ett avstånd på några km genom bostadsområde, längs stigar över hyggen och genom Fyllerydsskogen. (Ja, jag var lite sliten efter lördagens löptur som kändes tyngre än vad den borde varit.) Jag var inte ensam på denna vandring då kompaktkameran var min följeslagare. Från himlen dalade snöflingorna och kölden bet lite ovant i kinderna. Då och då plockade jag fram kameran och knäppte några bilder. Rätt som det var när jag stod och funderade på ett stenmotiv vid en stig mellan höga träd hörde jag ett skri. Några sekunder senare ytterligare ett. Tittade då upp och fick syn på en elegant svanplog bestående av 19 svanar (räknade jag efteråt) på väg åt sydväst. Förståndigt av dem. Snabbt som bara den riktade jag kameran mot plogen och knäppte ett par bilder. Sedan hade de försvunnit. Har gjort om bilden till svartvit och klonat bort de i mina ögon störande snöflingorna och i övrigt processat bilden ganska hårt för att få ett grafiskt uttryck.

 

 

I övrigt blev det lite blandade vinterbilder på stenar, träd och grenar. Med andra ord mina vanliga motiv!

Snöflingorna lägger sig till rätta.



Vitpudrad stig.

Snart fallfärdig.

Stamsamling vid vassen i Biskopsgölen.

Sedan i söndags har vi fått åtskilligt mer snö, så till helgen lär jag plocka fram kameran igen.

Vattenverkets dagar är över

Sedan något år hämtar Växjö sitt dricksvatten från trakterna av Lagan. Det gamla anrika vattenverket med sina tjänstebostäder har nu börjat rivas efter en del turer runt upphandlingen av rivningsentreprenör. Det var alltså hög tid att i helgen som gick bege sig till Helgasjöns strand för att försöka få några sista bilder av vattenverket innan allt var helt nedmejat av maskinernas effektiva gripklor. Till mitt förtret var området, till skillnad mot mitt förra besök för drygt ett år sedan, ingärdat av staket. Men genom att sticka in objektivet genom en glipa i staketgrinden eller att fotografera med frontlinsen i princip dikt an mot staketet (samma trick som vid fotografering i djurparker!) blev det ändå några hyfsade vyer av vattenverket "halvvägs" på mot förintelsen och evig förpassning till minnenas arkiv.

Den väg som klottrarna tog sig in och ut (?), en fick tydligen väldigt bråttom.

Demontering påbörjad utan maskinhjälp.

Inte nog med att vattenverket bjöd på en del fina motiv, nu var det så lyckligt att jag i skogsdungen i direkt anslutning till vattenverket hittade en ytterligare en övergiven byggnad. Den har antagligen inte någon som helst koppling till vattenverket. Byggnaden verkar ha varit uppdelad i tre olika sektioner: förråd, bekvämlighetsinrättning och snickarbod. Men det måste ha varit länge sedan någon nyttjade byggandens faciliteter.

I skogsdungen fanns också en grind. Något staket fanns däremot inte i sikte.

Naturen gör bokslut på Högstorp

Naturen går allt mer in i en passiv, men nödvändig fas för att samla kraft inför nästa säsong. Träden gör bokslut över året och minns den hoppingivande våren och de första flyttfåglarna som återvände från sina vintervisten. Sedan passerade en ovanligt instabil sommar även mätt med Växjö-mått. Ett och annat åskväder drog förbi, men som vanligt drog de inte rakt över Högstorp. Under hösten har det ännu inte varit riktigt kallt och ingen snö i sikte. Fåglar, smådjur och jag själv tycker det är bra att vintern dröjer ett tag. Jag vill inte gärna reprisera cykelturen till jobbet i början av oktober då jag på på ett omtumlat sätt blev överraskad av halkan...

Försöker ha den fotografiska inställningen att inte sluta fotografera för att löven fallit av och naturen slumrar in. Till exempel förra helgen blev det promenader i en senhöstlig Högstorpsskog. Att jag ena dagen ideligen hamnade efter hustrun och de nära vänner som var med är ett bevis på att det alltid finns något i naturen att föreviga!

Grön höst i Bokhultet

Ja, nu är vi i den delen av hösten där i princip alla löv lämnat sina fästen på grenarna och av tyngdkraften dalat ner på marken för att lägga sig till vila bland sina likar. Då är det väl bara att lägga kameran i skåpet och vänta på första snön? Nej, det tycker jag är helt fel synsätt. Det är nu i all fukt som det bruna lövtäcket på marken, trädens stammar, alger, gröna mossor m.m. har som allra mest lyskraft. Dessutom poppar det upp svampar här och var, inte minst från gamla trädstammar. Detta är utmärkta fotomotiv och Bokhultet är en riktig fotooas även denna tid på året. Bilderna som följer är från gårdagens förmiddagssession, där jag provade brännvidder från vidvinkel till kort tele och såväl litet som stort skärpedjup. Samtliga bilder är tagna med stativ.

Några mossbelupna stenar:

Några stående träd:

Alternativ rot?

 

Liggande träd och grenar:

Förening

Förgrening

Några svampar:

Koralltaggsvamp

Höstdag på Hanö i färg och svartvitt

En fotokompis och jag gjorde en fotoutflykt till Hanö för två veckor sedan. Datumet var spikat sedan en tid tillbaka och vi hade verkligen tur med vädret. Nästan helt vindstilla och sol mest hela tiden. Den 25 minuter långa båtturen mellan Nogersund och Hanö var en ren och billig njutning. Vi tog dagens första tur till ön och vi fick fem timmar på oss att fånga motiv innan dagens sista tur skulle ta oss tillbaka till Listerlandet. Gott om tid tyckte vi och såg framför oss att hinna runt hela ön. Detta visade sig emellertid var minst sagt optimistiskt. Vi fastnade på norra delen av ön... Fotomotiven var många och synnerligen inspirerande i den bitvis vresig terrängen med taggiga buskar och hala klipphällar. Vi hade förväntat oss att det skulle vara fullt av fina höstfärger, men de flesta träd var tämligen avlövade. Detta bekymrade oss dock inte alls då det ändå fanns flera vackert höstfärgade träd, blått hav och härliga stenar att fotografera.

Till er som inte varit på Hanö rekommenderar jag starkt en tur dit!

Även om hösten, i varje fall den första halvan, betyder vackra färger kan svartvita bilder vara värt att prova:

Bönsäcken, förmodligen det mest fotograferade motivet på Hanö.

På ön finns inplanterade dovhjortar. När vi skyndade tillbaka till hamnen stötte vi på en del av flocken, men slarvigt nog var jag inte förberedda på mötet med klövvilt. Detta trots att jag vet att de finns på ön. På kameran satt objektiv och filter för landskapsfotografering och kamerainställningarna var också programmerade för det. Fick dock ett par bilder på hjort och kalv, med de duger på sin höjd till det digitala hemarkivet.