Vandring på Balsberget och Maltesholm

I förra veckan, direkt efter vårt besök i Torsebro, styrdes färden och stegen till naturreservatet Balsberget, som ligger lite norr om Kristianstad. Berget mäter hela 93,7 m över havet! Där finns en mängd vandringsleder och ett grottsystem att utforska för den som är sugen på besök i underjorden. Jag vill hellre hålla till i friska luften och känner mer samhörighet med det som finns ovan marken än under mig. Efter inledande "kontinental" terräng med gles tallskog kommer man upp till bokskog, där det finns en del fotomässigt intressanta men svårfotograferade motiv.

Bokskogar är som bekant väldigt mörka när löven slagit ut. Men då och då letar sig solens strålar fram och jag fick syn på följande harsyreknopp i vacker belysning. Det tog dock lite tid att byta objektiv, så solen försvann. Väntade en stund och solen kom tillbaka - men strålarna träffade några decimeter från knoppen! Hade dock varit förutseende och tagit med en liten reflexskärm. Lyckades emellertid inte vinkla upp solljuset på knoppen, så det fick bli en "kall" bild istället.

Harsyreblomma på väg att slå ut.

Kontrasten mellan bokskogens dunkel och de fläckar av starkt solljus som släpps igenom gör det svårt att få ljusmässigt balanserade bilder, vilket illustreras nedan. Jag kunde dock inte motstå att avbilda den över stenen utbreddda stammen/roten. Gav mig inte heller tid att vänta på att solen skulle gömma sig bakom ett av de otaliga moln som verkar ha ockuperat himlen denna sommar. (Minskade kontrasten i bilden i efterhand, men har då tappat lite av "stunsen" i färgerna.)

Bokens rotsystem försöker täcka stenen.

Även på följande bild kämpar en bok med att få ordentligt fäste för sina rötter. Som oftast är marken i bokskogar översållade med vissna löv och kvistar av olika storlek. Jag plockar sällan bort pinnar och liknande, så även denna gång lät jag naturen se ut precis som den var. Ser kanske ser lite stökigt ut...

Rötter och ris.

Att fotografera vyer från utsiktspunkter är enligt min syn bland det svåraste man kan ge sig på. Försökte att från Balsbergets topp skapa lite olika ytor i bilden: berg-i-dagen, skogsparti, sjö, öppen mark och himmel. Fungerar kanske!?

Utsikt från Balsberget över Råbelövssjön och Kristianstadsslätten.

Är förtjust i att försöka hitta mönster/former/ytor bland träd som ligger lite kors och tvärs. Här är resultatet av ett snabbt fångat motiv längs nedfärden från Balsbergets topp.

Bäst före-datum har passerat för vissa.

 Ett annat motiv som dök upp på temat gammalt och fallet.

Stenknäckt

Efter vandringen på Balsberget styrdes färden till Maltesholm, där det finns ett naturreservat enligt uppgifter på länsstyrelsens webbplats. På plats hittade vi inga skyltar om naturreservatet, än mindre några vandringsleder/-stigar. Det finns dock en mäktig bokskogen på båda sidor om den häftiga vägen upp till slottet, så det blev i alla fall en liten tur med kameran ut i naturen.

Tunnelseende

Krutbruket i Torsebro

I Torsebro norr om Kristianstad grundade Karl XI i slutet på 1600-talet ett krutbruk. Avsikten var att slippa långa och farliga transporter av krut från Södermanland och Småland ner till de nyligen från Danmark erövrade Blekinge och Skåne. Kruttillverkningen lades ner 1923, men hela området byggnadsminnesförklarades 1996. Området ligger naturskönt vid Helge å, där Sveriges första vattenkraftverk för elproduktion anlades i början 1900-talet. Utöver bruksmiljön finns det en naturskön bokskog och ett fågeltorn vid strandkanten. Torsebro är med andra ord väl värt ett besök!
Huruvida man kan kalla detta en övergiven plats eller inte är en rent semantisk fråga: där finns helt klart övergivna byggnader som minner om industriell verksamhet som sedan länge inte varit konkurrenskraftig. Men området är välvårdat och med informationsskyltar här och var, alltså påminner det om ett museum och den renlärige anser därmed att detta inte är en övergiven plats.  Eller är det så att vissa delar av området platsar som övergiven plats/utrustning och andra är museum? Svaret finns som alltid i betraktarens ögon och huvud!

Krutmagasin

En sedan länge stängd lucka.

Vågboden, där krutet vägdes och paketerades.

Inkorporationsverket (valsverket) där krutet blandades samman från 1875.



Byggnadsdetalj från valsverket.

Vem har suttit på denna bänk?

Frånkopplat



Parkerad



En som tar det lugnt.



Djungelgrönska

Dynamitförutsättningar i Genastorp

I Genastorp lite söder om Osby vid Helge å fanns en gång en kiselgurfabrik. I beskrivningen av Kust-till-kustdelen, etapp 7, av Skåneleden står följande om denna fabrik:

Öster om Genastorps kvarn finns Sveriges största fyndighet av kiselgur och här byggdes under andra hälften av 1800‐talet en kiselgurfabrik. Kiselgur bestå av skal från kiselalger. För att rena kiselguren till kiseldioxid, upphettas den till cirka 1200°, då den smälter som en glasmassa, sintrar, och bildar håda klumpar. Klumparna krossas till ett fint pulver. Kiselgur blandas med nitroglycerin och man få fram dynamit. Fabriken var i drift till slutet av 1940‐talet.

Byggnaden ligger precis invid Skåneleden.

Den blå "glasbiten", som det fanns ganska många av på golvet, är resultatet av ett misslyckande i produktionen av kiselgur. Man har haft för hög temperatur vid bränningen av guren, så att den sintrats till kvarts. (Tack för informationen Tord Jöran Hallberg!)

En annan benämning på kiselgur är diatomit. På Nationalencyklopedin.se står bland annat att de sista svenska kislegurfabrikerna lades ner på 1970-talet. Där står även följande:

Den största användningen har diatomit som filtermedel vid rening och raffinering av vätskor och organiska produkter. Det används också i färg, papper, gummi, tandkräm och som isolering i bl.a. brandsäkra skåp samt som katalysatorbärare vid oljeraffinering och som slipmedel. Tidigare var det en viktig beståndsdel i dynamit.

Jag besökte vad som är kvar av fabriken i Genastorp för två år sedan, men tvingades då använda blixt inomhus, vilket tog bort en del av den ödesmättade atmosfären i den delvis raserade byggnaden. Hörde nyligen att rivning av lokalen eller varje fall bortforsling av innehållet i den var nära förestående. Alltså dags för ett nytt besök, denna gång med stativ för att kunna använda naturligt ljus! Jag var där mitt på dagen och det fanns därmed gott om dagsljus som letade sig in i lokalen. Men i några av bilderna blev det lite väl stora kontraster mellan utomhusljuset och halvdagern inomhus, speciellt när solen tittade fram.

Detalj av en stor maskin som troligen använts för krossning av glasmasseklumparna till "dynamitpulver".

Maskin med okänt användningområde.

Det finns flera spännande elcentraler i byggnaden. Denna hör till "krossen" ovan.

Manöverpanel till krossen. Inga pekskärmar här inte, utan rejäla doningar.

Elmätare (?) från den analoga tiden, men utan visare.

Våg av äldre modell, ser oanvändbar ut....

Lokalerna måste rimligen ha använts för annat verkstadsändamål än att processa kiselgur efter 1940-talet, då fabriken enligt uppgifter ovan lades ner. Ugnen för upphettning av kiselgur är igenmurad och det finns maskiner och annat smått och gott som är svårt att koppla till produktion av kiselgur.

Tror detta är en slags fräs. I bakgrunden syns den igenmurad ugnen.

Detalj från fräsen.



Midsommarbesök på Libbhults ängar

Libbhults ängar ligger någon km väster om Klavreström i Uppvidinge kommun, nära gränsen till Växjö kommun. Detta för Kronobergs läns mått mätt högt belägna naturreservat består av sammanhängande ängs- och betesmark. Det finns också skogspartier och en bäckravin. Så gott som all mark i reservatet har en gång varit slåttermark. Så i det fuktiga och någorlunda varma vädret på midsommardagen gav perfekta förutsättningar för liten utflykt med ett par familjemedlemmar, en fikaryggsäck och natruligtvis en ryggsäck med fotoprylar, men inget stativ. Använde dock bara standardzoomen, de andra objektiven fick vila i ryggsäcken. Det blev förstås artporträtt på några blommor. Kanske inte de mest sällsynta i vår natur, men vackra ändå!

Teveronica

Nattviol

Jungfru Marie nycklar

I bokskogsområdet fanns det, som i många mer eller mindre orörda bokskogar, en massa intressanta motiv. Tycker i alla fall jag...

På ängsmarkerna fanns naturligtvis tydliga resultat av många års hårt slit med att bryta och samla ihop stenar.

Vilda smultron smakar ljuvligt. Nu var vi där lite för tidigt på säsongen, det fanns inte så många smultron som var mogna, men visst är de fotogeniska? De följande bilderna är tagna på samma smultronplanta men från olika vinklar. Tänk att resultatet kan bli så pass olika!

Utöver att bilderna är tagna från olika vinklar är, som ni säkert redan har uppmärksammat, den nedre bilden är beskuren till kvadratiskt format, vilket ofta är värt att prova! Den övre bilden har proportionen 2:3, vilket är kamernas standardformat.

Vid Kronobergs slottsruin med mobilkameran

I måndags hade vi jobbaktiviteter vid Kronobergs slottsruin: information, utbildning och spännande skattjakt. I någon av pauserna gick jag en liten runda med mobilkameran, hade ingen annan kamera med mig, men den fungerade tillräckligt bra för de typ av motiv och för det ändamål som bilderna är tänkta för. Nämligen att visa att mobilkamera räcker till i många situationer, framför allt i bra dagsljus i inte alltför krävande situationer. Först ett par bilder med en eldhärjad stubbe.

I sprickorna på gamla murar och väggarlyckas ofta ett frö mot alla odds att gro. Detta fångade min blick och jag hade svårt att välja vilka växter jag skulle föreviga. Så det blev en hel del, då jag efter att ha fotograferat en blomma genast hittade en ny!

Mellan regnskurarna på kvällen tittade solen fram och tycktes vilja äta upp en del av ruinen ...

Cyklade hem med en i princip klarblå himmel över huvudet. Efter 3 km kom några regnsstänk. Satte då genast på mig regnkläder och strax därefter började ett intensivt regnande. Blöta fötter och blött ansikte och hår (under cykelhjälmen) blev resultatet. Men jag var glad ändå efter en trevlig dag med arbetskamrater, god mat och några bilder som jag kände mig nöjd med.