Dynamitförutsättningar i Genastorp

I Genastorp lite söder om Osby vid Helge å fanns en gång en kiselgurfabrik. I beskrivningen av Kust-till-kustdelen, etapp 7, av Skåneleden står följande om denna fabrik:

Öster om Genastorps kvarn finns Sveriges största fyndighet av kiselgur och här byggdes under andra hälften av 1800‐talet en kiselgurfabrik. Kiselgur bestå av skal från kiselalger. För att rena kiselguren till kiseldioxid, upphettas den till cirka 1200°, då den smälter som en glasmassa, sintrar, och bildar håda klumpar. Klumparna krossas till ett fint pulver. Kiselgur blandas med nitroglycerin och man få fram dynamit. Fabriken var i drift till slutet av 1940‐talet.

Byggnaden ligger precis invid Skåneleden.

Den blå "glasbiten", som det fanns ganska många av på golvet, är resultatet av ett misslyckande i produktionen av kiselgur. Man har haft för hög temperatur vid bränningen av guren, så att den sintrats till kvarts. (Tack för informationen Tord Jöran Hallberg!)

En annan benämning på kiselgur är diatomit. På Nationalencyklopedin.se står bland annat att de sista svenska kislegurfabrikerna lades ner på 1970-talet. Där står även följande:

Den största användningen har diatomit som filtermedel vid rening och raffinering av vätskor och organiska produkter. Det används också i färg, papper, gummi, tandkräm och som isolering i bl.a. brandsäkra skåp samt som katalysatorbärare vid oljeraffinering och som slipmedel. Tidigare var det en viktig beståndsdel i dynamit.

Jag besökte vad som är kvar av fabriken i Genastorp för två år sedan, men tvingades då använda blixt inomhus, vilket tog bort en del av den ödesmättade atmosfären i den delvis raserade byggnaden. Hörde nyligen att rivning av lokalen eller varje fall bortforsling av innehållet i den var nära förestående. Alltså dags för ett nytt besök, denna gång med stativ för att kunna använda naturligt ljus! Jag var där mitt på dagen och det fanns därmed gott om dagsljus som letade sig in i lokalen. Men i några av bilderna blev det lite väl stora kontraster mellan utomhusljuset och halvdagern inomhus, speciellt när solen tittade fram.

Detalj av en stor maskin som troligen använts för krossning av glasmasseklumparna till "dynamitpulver".

Maskin med okänt användningområde.

Det finns flera spännande elcentraler i byggnaden. Denna hör till "krossen" ovan.

Manöverpanel till krossen. Inga pekskärmar här inte, utan rejäla doningar.

Elmätare (?) från den analoga tiden, men utan visare.

Våg av äldre modell, ser oanvändbar ut....

Lokalerna måste rimligen ha använts för annat verkstadsändamål än att processa kiselgur efter 1940-talet, då fabriken enligt uppgifter ovan lades ner. Ugnen för upphettning av kiselgur är igenmurad och det finns maskiner och annat smått och gott som är svårt att koppla till produktion av kiselgur.

Tror detta är en slags fräs. I bakgrunden syns den igenmurad ugnen.

Detalj från fräsen.



Midsommarbesök på Libbhults ängar

Libbhults ängar ligger någon km väster om Klavreström i Uppvidinge kommun, nära gränsen till Växjö kommun. Detta för Kronobergs läns mått mätt högt belägna naturreservat består av sammanhängande ängs- och betesmark. Det finns också skogspartier och en bäckravin. Så gott som all mark i reservatet har en gång varit slåttermark. Så i det fuktiga och någorlunda varma vädret på midsommardagen gav perfekta förutsättningar för liten utflykt med ett par familjemedlemmar, en fikaryggsäck och natruligtvis en ryggsäck med fotoprylar, men inget stativ. Använde dock bara standardzoomen, de andra objektiven fick vila i ryggsäcken. Det blev förstås artporträtt på några blommor. Kanske inte de mest sällsynta i vår natur, men vackra ändå!

Teveronica

Nattviol

Jungfru Marie nycklar

I bokskogsområdet fanns det, som i många mer eller mindre orörda bokskogar, en massa intressanta motiv. Tycker i alla fall jag...

På ängsmarkerna fanns naturligtvis tydliga resultat av många års hårt slit med att bryta och samla ihop stenar.

Vilda smultron smakar ljuvligt. Nu var vi där lite för tidigt på säsongen, det fanns inte så många smultron som var mogna, men visst är de fotogeniska? De följande bilderna är tagna på samma smultronplanta men från olika vinklar. Tänk att resultatet kan bli så pass olika!

Utöver att bilderna är tagna från olika vinklar är, som ni säkert redan har uppmärksammat, den nedre bilden är beskuren till kvadratiskt format, vilket ofta är värt att prova! Den övre bilden har proportionen 2:3, vilket är kamernas standardformat.

Vid Kronobergs slottsruin med mobilkameran

I måndags hade vi jobbaktiviteter vid Kronobergs slottsruin: information, utbildning och spännande skattjakt. I någon av pauserna gick jag en liten runda med mobilkameran, hade ingen annan kamera med mig, men den fungerade tillräckligt bra för de typ av motiv och för det ändamål som bilderna är tänkta för. Nämligen att visa att mobilkamera räcker till i många situationer, framför allt i bra dagsljus i inte alltför krävande situationer. Först ett par bilder med en eldhärjad stubbe.

I sprickorna på gamla murar och väggarlyckas ofta ett frö mot alla odds att gro. Detta fångade min blick och jag hade svårt att välja vilka växter jag skulle föreviga. Så det blev en hel del, då jag efter att ha fotograferat en blomma genast hittade en ny!

Mellan regnskurarna på kvällen tittade solen fram och tycktes vilja äta upp en del av ruinen ...

Cyklade hem med en i princip klarblå himmel över huvudet. Efter 3 km kom några regnsstänk. Satte då genast på mig regnkläder och strax därefter började ett intensivt regnande. Blöta fötter och blött ansikte och hår (under cykelhjälmen) blev resultatet. Men jag var glad ändå efter en trevlig dag med arbetskamrater, god mat och några bilder som jag kände mig nöjd med.

Placerad i ett ängshörn

I måndagskväll vid halv 9-tiden gick jag och ställde mig i ett ängshörn cirka 1 km från bostaden. Kameran är för kvällen utrustad med telezoomen (100-400 mm) och ISO-talet uppskruvat en bra bit. Ställer mig rakt upp och ner på en liten sten och väntar på att något ska hända. En och annan förvirrad och mager myggstackare (?) hittar mina bara ben, men på grund av att de är så få stör detta inte mig. En koltrast hoppar runt i gräset, skränar lite när den flyger iväg efter en stund. För att prova att kameran är redo för action zoomar jag in en hägg vid skogskanten då jag tycker den gör sig sig bra mot fonden av en gammal mörkgrön gran, en yngre gran lite ljusare grön och en björk som har den härligt gröna nyansen på löven som bara finns en kort tid under våren.

Hör därefter ett annorlunda fågelläte, tittar upp och lyckas fånga en morkulla på bild. Inte den knivskarpaste och mest spännande fågelbilden i min samling men än så länge den enda på morkulla, så jag känner mig nöjd.

Hör sedan prassel och knak i bortre hörnet, fäster blicken och ser ett rådjur komma fram, knappt synlig bakom gräs, stenar och grenar. Har svårt att följa rådjuret med blicken och ser den knappast alls i sökaren innan den tyvärr försvinner bort. Väntar en stund och hoppas att det ska dyka upp ytterligare rådjur eller morkullor, men det blir inget återseende. Ser att solens sista varma strålar ger en underbar lyster på en högrest tall som står ensam bland björkarna. Det blir det sista motivet under mina spännande halvtimme i ängshörnet, vilket inspirerar till fler likande små "utflykter"!

Värmande fågelsång vid Växjösjön

Samtidigt som hustrun i söndags eftermiddag tillbringande en dryg timme på jourläkarcentralen för att få bekräftat en virusinfektion passade jag på att fotledes röra mig längs Växjösjöns västra kant. Det riktigt myllrade av folk i Strandbjörket: barn lekte, det fikades och grillades, fåglar matades, såväl gammal som ung lyssnade på musik, barn/ungdomar badade (!) och folk gick, sprang och cyklade denna dag med tydlig försmak på högsommaren! Allt detta skedde medan det karaktäristiska ljudet från tennisbanorna ackompanjerade fågelsången/-kvittret/-skränet.

Utöver att njuta av sol, värme och folklivet lyckades jag bland annat fånga några fåglar på bild.

En skäggdopping i sin rätta miljö, vaktandes sin partner som låg och ruvade (utanför bilden).

Gräsänder kan man ofta komma nära. Här putsar honan sig, men håller ett öga på mig.

En björktrastunge fångade min uppmärksamhet.

Samma björktrastunge från en annan vinkel. Vuxna björktrastar har ju ingen vacker sång och en hungrig unge låter inte speciellt bra...

Koltrasten däremot har en ljuvlig sång! Här poseras och sjungs det tyvärr på skuggsidan av tallen, så den mörka fågeln blev väldigt mörk och utan ljusglimt i ögat.

Här har någon hittat ett naturligt cykelställ och försiktigtvis låst cykeln med vajerlås.

Runt sjön finns många sittplatser och nästan alla var lediga (utom de i Strandbjörket).