30 okt. 2013

Kaffepaus vid Forsakar

På väg till Sandhammaren i Skånes sydöstra hörn stannade vi till i Forsakar, strax utanför Degeberga på Österlen. Vi var fikasugna och hade bestämt oss under färden för att detta var en lämplig plats. Har varit där tidigare, men alltid på våren eller tidig sommar för att njuta av nyutslagen bokskog, känna doften av ramslök och kanske upptäcka en forsärla. Men nu var det höst, gråmulet och fuktig luft. Vi intog kaffet så snart vi kom in i naturreservatet och hamnade då mitt i en härlig höstfärgspalett! Tänk vad många fina "vårplatser" som man inte alls skänker en tanke på att besöka under hösten. Och tänk vilka fina naturupplevelser man då missar...
Underbar fikavy!


Det nedre fallet



27 okt. 2013

Store mosses västra randområde

I förra inlägget berättade jag lite allmänt om Bjarnes och min utflykt för ett par veckor sedan till nationalparken Store mosse. Visade i det inlägget några bilder från själva mossen och kärrdråget Blålöpet. Men vi fastnade även för motiv i de skogsområden och öppna marker som finns längs leden Blålöpet runt och vid Lövö. Som boende i det inre Småland tycker jag det är lättare att fotografera skogar, och då gärna detaljer eller begränsade utsnitt, än öppna landskap...

Vid Lövö hittade jag denna av väder och vind urgröpta stolpen. I den skål som bildats serverades en blandad löv-, lav- och barrkompott.

Någon, kanske en hackspett, har bidragit till att nävern släpper vackert från den utåt sett döda björken.

En relativt orädd hackspett tvingade fram ett objektivbyte och efter några bilder på hackspetten sittandes hamrande på torrakans sida satte den sig på dess topp. Perfekt för ett porträtt. Strax efter denna bild flög den sin kos.

När vi kom in i skogsområdet efter ha vandrat på spängerna på myren hittade jag detta bortglömda övermogna blåbär. Men visst är det vackert ändå!?

Bland en mängd raka men tunna furor fanns en förvriden variant som passerat den gröna delen av sitt liv.Varför hade just detta träd inte klarat att växa här?

En del tycker att (stor)skog är mystisk och kanske lite otäck och onödigt spännande. Men jag gillar skogen och försökte att med en bild med medveten rörelseoskärpa förmedla skogens mystik.

I randen mellan tallskog och våtmark slår björkar gärna rot. De här har lyckas växa sig tämligen kraftiga.

En riktig höjdpunkt för mig var när jag upptäckte ett område med mycket lummer och där flera hade gula årsskott (eller är det blommor?). Dessutom förgylldes motivet av mogna lingon. Allt blev en härlig palett av grönt, gult och rött.


Storvuxen tallskog hittade vi i skogsområdet nordväst om Lövö. Detta var sent på eftermiddagen och solen hade äntligen lyckats bryta igenom molntäcket. Några strålar letade sig fram och för en kort stund prickade de en tuva avlövat blåbärsris.

Det sista motivet för dagen blev de solbelysta träden på de öppna markerna vid Lövö. När jag tagit några bilder hörde jag skränade gäss(?) komma flygande vände jag kameran till vertikalläge och hoppades att de skulle passera över träden med de guldgula löven och att de skulle passera på lagom höjd så att jag skulle få med både dem och träden. Och så blev det faktiskt! (I denna bild syns fåglarna bäst, när de kom längre fram "försvann" de flesta mot molnen i bakgrunden.)

23 okt. 2013

Store mosses fuktiga sida

Store mosse nationalpark, ett par mil nordväst Värnamo, är södra Sveriges största myrområde. Har varit där flera gånger förut, senast i april. Förra helgen blev det en "heldag" med kompisen Bjarne Holmgren, som också lär publicera en en del bilder - håll utkik på hans blogg! Efter att vi sammanstrålat på parkeringen vid Naturum bestämde vi oss för att börja med turen Blådöpet runt. Blådöpet är ett brett kärrdråg som fungerar som avvattningsstråk i mossen. Den rundan hade varken jag eller Bjarne tagit förut och det visade sig ta sin rundliga tid att ta sig runt med kameran. Vi lyckades nå en snitthastighet på 1 km/timme inklusive en lunchpaus på denna runda. Men det var ju inte hastighetsrekord vi var ute efter - vi skulle njuta av en höstdag på myren och i de angränsande skogs- och ängsmarkerna genom att frossa i motivletande och fotomässiga upplevelser. Nu var det helmulet nästan hela dagen, solen tittade inte fram förrän i slutet på dagen men ur fotosynpunkt är det inte alltid en nackdel. När solen skingrade molntäcket hade vi kommit halvvägs på halva "Lövö runt", som vi bestämt oss för att hinna med innan hemfärden.

I detta blogginlägg har jag valt bilder från själva mossen eller med Blådöpet, dvs. "fuktiga" motiv. I ett senare inlägg blir det minimalt med text och bilder från skogspartierna och ängsmarkerna vid Lövö.

Börjar med en bild från ett utsiktstorn i gränslandet mellan skogsområde och mossen. Hoppas den kan förmedla lite av den mäktiga känsla jag kände när jag betraktade denna stora mossyta.

Hade lite svårt att få till några vettiga bilder från/på mossens yta, men grästuvorna var lockande men ack så svåra att skapa ordning i. Hade nog kunnat tillbringa längre tid bland tuvorna, men de är ju garanterat kvar till en annan gång...


Ensamma träd på mossen har jag fotograferat förut, men det hindrade mig inte att ta nya bilder på de som kämpar mot alla odds att bli stora och välmående.


När vi kom fram till Blådöpet vaknade fotoådran till liv eftersom det är ett av de mycket få vattendrag man korsar i nationalparken. Det kändes uppfriskande med vattenspeglar "mitt i" mossen!



I gränsen mellan skog och den allra västligaste delen av mossen bildade de krumma träden en fin arkad som leder ut i mossen.

15 okt. 2013

Kårehamn och fika med tillfälligt förhinder

Vart vi skulle åka under den andra dagen på Öland var inte planerat i förväg. Inte mer än att utflykten skulle ske till "norr om Borgholm". Efter lite funderande efter frukosten blev första anhalten Kårehamn på östra sidan. Där har en stor havsvindpark nyligen invigts och det finns en nybyggd restaurang i hamnen. Men det var alldeles för tidigt för lunch och även för tidigt för fika. Strosade runt i en nästan öde hamn och knäppte lite bilder. Det flaxade runt en flock starar men de var på för långt avstånd för att ens försöka sig på att ta en bild. Så det blev istället bilder i och runt hamnen.


Nästa anhalt blev området vid Landborgsbacken på västra sidan, söder om Äleklinta. Här skulle vi fika. Körde in på den lilla grusvägen och parkerade när vägen blev för dålig. Började gå mot havet med kamera, stativ och fikaryggan. När vi kom över kanten till sluttningen mot havet upptäckte vi något som överraskade oss - kameler! Visserligen hade vi koll på att det ligger en kamelfarm en bit norrut, men att de skulle vara just här hade vi inte en tanke på. Färisterna vi hade passerat kopplade vi till får och kor... Efter några bilder på dessa ökenskepp tog vi, efter ett snabbt övervägande, beslutet att åka därifrån då vi misstänkte att kamelerna kunde bli allt för nyfikna på vad vi skulle ta oss för.



Vi förflyttade oss därför med bil ytterligare en bit söderut och fick nu parkera bilen en tämligen lång bit på havet. Efter att successivt ha lättat på klädseln under den numera molnfria himlen, som innebar att solen pressade upp temperaturen mot +18 grader, nådde vi havet under överinseende av några nyfikna kor. Fikade omgående, men det tänkta 11-kaffet hade nu blivit ett par timmar försenat... Stranden var inte särskilt spännande på denna plats, men några alggröna stenar fann jag värda(?) att fotografera.





12 okt. 2013

Öde Neptuni åkrar och magiskt ljus vid Byrums raukar

Efter besöket i Trollskogen förra lördagen, se föregående inlägg, styrde vi färden till Neptuni åkrar. Det naturreservatet är mest känd för mångfalden av blåeld under sommaren. Nu fanns förstås inte mer än någon sällsynt liten blå blomma på en i övrigt naken blomstjälk. Hittade inte mycket att fotografera på själva "åkrarna" och en del av bilderna blev lite suddiga trots att jag använde stativ i blåsten. (Stativet inte tillräckligt stadigt.) Så vi drog oss ner mot havet och hittade där några motiv värda att föreviga. Hade gärna sett några sjöfåglar på eller runt stenarna i strandkanten, men de fick jag klara mig utan.



Lördagens sista anhalt var Byrums raukar. Här har jag tidigare varit mitt på dagen i solljus mitt i sommaren. Nu var förutsättningarna helt andra: mulet med blåst där solen under korta stunder lyckades skicka sina höststrålar genom en glipa i det gråblå täcket. Tämligen perfekt fotoljus med andra ord! Och inga personer som klättrar eller går bland raukarna och visar sig i fel ögonblick. Så det fanns ingen ursäkt för halvdana bilder...





9 okt. 2013

Många fotofynd i Trollskogen

Längst upp på nordöstra Öland ligger Trollskogens naturreservat. Detta är ett mycket intressant och fantasieggande område med strandängar, stenstränder, gammalt båtvrak, förvridna tallar, gammal ekar, gravrösen, skyttevärn från 1400-talet m.m. Har varit där förut, men aldrig så sent på året som senaste helgen. Ett lätt regn på lördagsförmiddagen, precis som utlovat sedan några dagar tidigare, gjorde mig än mer upprymd inför besöket i Trollskogen. Det blåste också en del men det störde oss inte. Havsörn och mindre korsnäbbar skulle finnas där, men vi såg inte någon av dessa. Inte heller såg vi de ovanliga svampar som finns i området. Men det fanns ändå mer än tillräckligt med motiv att fotofynda bland! Efter 4½ timme med många stopp, då hustrun tålmodigt väntade, var vi nöjda och satte i oss matsäcken. På parkeringen fanns nu betydligt fler bilar än när vi i duggregnet kom på förmiddagen. Det är väl i princip bara de riktigt foto- och naturintresserade som är så tokiga att de ger sig ut i naturen i regn!?

Strandäng.

Förvridet och delvis förmultnat träd på den lilla åsen.

Snygg sten som bara låg där och väntade på att fotograferas.

Intensivt gul och dekorativ växt gör sig bra mot de fuktiga stenarna.

Mossiga stenar. Har ingen förklaring till de röda färgerna.

Fler röd- och grönmossiga stenar.

Hjärtesten (med all sannolikhet placerad där av mänskliga händer, dock inte våra).

Virrvarr av tallstammar.

Naturlig hinderbana.

Kors.

Snävt utsnitt av raket Swiks, som förliste i december 1926.

Del av spanten på vraket Swiks.

Munsbit.