I
förra inlägget berättade jag lite allmänt om Bjarnes och min utflykt för ett par veckor sedan till nationalparken Store mosse. Visade i det inlägget några bilder från själva mossen och kärrdråget Blålöpet. Men vi fastnade även för motiv i de skogsområden och öppna marker som finns längs leden Blålöpet runt och vid Lövö. Som boende i det inre Småland tycker jag det är lättare att fotografera skogar, och då gärna detaljer eller begränsade utsnitt, än öppna landskap...
Vid Lövö hittade jag denna av väder och vind urgröpta stolpen. I den skål som bildats serverades en blandad löv-, lav- och barrkompott.
Någon, kanske en hackspett, har bidragit till att nävern släpper vackert från den utåt sett döda björken.
En relativt orädd hackspett tvingade fram ett objektivbyte och efter några bilder på hackspetten sittandes hamrande på torrakans sida satte den sig på dess topp. Perfekt för ett porträtt. Strax efter denna bild flög den sin kos.
När vi kom in i skogsområdet efter ha vandrat på spängerna på myren hittade jag detta bortglömda övermogna blåbär. Men visst är det vackert ändå!?
Bland en mängd raka men tunna furor fanns en förvriden variant som passerat den gröna delen av sitt liv.Varför hade just detta träd inte klarat att växa här?
En del tycker att (stor)skog är mystisk och kanske lite otäck och onödigt spännande. Men jag gillar skogen och försökte att med en bild med medveten rörelseoskärpa förmedla skogens mystik.
I randen mellan tallskog och våtmark slår björkar gärna rot. De här har lyckas växa sig tämligen kraftiga.
En riktig höjdpunkt för mig var när jag upptäckte ett område med mycket lummer och där flera hade gula årsskott (eller är det blommor?). Dessutom förgylldes motivet av mogna lingon. Allt blev en härlig palett av grönt, gult och rött.
Storvuxen tallskog hittade vi i skogsområdet nordväst om Lövö. Detta var sent på eftermiddagen och solen hade äntligen lyckats bryta igenom molntäcket. Några strålar letade sig fram och för en kort stund prickade de en tuva avlövat blåbärsris.
Det sista motivet för dagen blev de solbelysta träden på de öppna markerna vid Lövö. När jag tagit några bilder hörde jag skränade gäss(?) komma flygande vände jag kameran till vertikalläge och hoppades att de skulle passera över träden med de guldgula löven och att de skulle passera på lagom höjd så att jag skulle få med både dem och träden. Och så blev det faktiskt! (I denna bild syns fåglarna bäst, när de kom längre fram "försvann" de flesta mot molnen i bakgrunden.)