Skårtaryds naturreservat ligger drygt 2 mil nordost om Växjö, ganska nära väg 23/37. Den cirka 4 km långa vägen som tar vid när man svängt av riksvägen är en liten grusväg, den sista kilometern är väldigt smal med en ordentligt bred grässträng i mitten. Tur att detta reservat inte verkar vara så välbesökt. Nu slapp jag även denna gång "spännande" möten med andra fordon då jag var ensam på plats. Fast det är å andra sidan synd att detta naturreservat är(?) utom gemene mans vetskap. Det är definitivt värt ett besök!
Väl framme i urskogsområdet ackompanjerades jag av tämligen intensiv fågelsång inklusive gök (den enda fågel jag säkert kunde lätesidentifiera) och ett mer eller mindre konstant åskmuller. Bedömde dock att Tors framfärd på himlavalvet var tillräckligt långt borta för att inte utgöra någon fara. Efter ett tag upphörde både fågelsång och åskmuller. Istället vidtog regn. Därmed blev de sista bilderna tagna i ett mer eller mindre intensivt strilande och halvljummet regnväder.
För att kunna leva upp till epitetet urskog måste det (enligt min ovetenskapliga definition) finnas en massa fallna träd, mycket mossar och lavar och gärna stora beväxta stenbumlingar i en mer eller mindre svårframkomlig terräng. I Skårtaryd är detta definitivt fallet, eller hur? Men det finns en stig genom området, inledningsvis lite knölig, men sedan övergår den till fin skogsväg.