24 juli 2012

På strövtåg i Brösarps norra backar

Den sista anhalten på vår 2-dagarstur till nordöstra och östra Skåne var Brösarps norra backar, dvs. ett område som ligger någon km nordväst om Brösarps samhälle inom Verkeåns naturreservat. Besöket genomfördes på mitt på dagen, vilket är en väldigt bekväm tid, men ljusmässigt långt ifrån optimalt för fotografering. Men det bekymrade mig egentligen inte så mycket, det måste ju gå att få till anständiga bilder även mitt på dagen. Till min hjälp fanns för denna sommaren ett sedvanligt omväxlande väder och ett nyinköpt polarisationsfilter som skapar lite mer stuns i färgerna, speciellt syns detta i de gröna och blå nyanserna. Filtret är helt klart användbart när man fotar natur mitt på dagen!






Landskapsbilder fotograferas normalt i liggande format, men det är värt ett försök att prova med stående format! De två följande bilderna är fotograferade från i princip samma plats; gjorde bara en liten sidledsförflyttning, men använde olika brännvidder 70 mm respektive 35 mm. Vilken av dessa bilder är "bäst"? (Borde tagit båda bilderna med samma brännvidd för att få en "rättvis" bedömning.)

23 juli 2012

Brösarps gamla stationsområde

Brösarps station ligger någon kilometer norr om Brösarps samhälle, väl skyltat från väg 19. Föreningen Skånska Järnvägar AB bedriver där trafik med ånglok på sträckan Brösarp-Sankt Olof. Förutom den drygt 100-åriga stationsbyggnaden finns godsmagasin, lokstall, förrådsbyggnader och en mängd gamla vagnar och lok i olika skick: från prima till skrot. Platsen är således ett eldorado för den som älskar skrot och annat övergivet (med respekt för att platsen egentligen inte är övergiven då det bedrivs museal verksamhet där), men man ska då passa på en dag när det inte körs trafik på järnvägen. Det blir ju mer övergivetkänsla och lättare (och tryggare!) att fotografera om det inte är människor och tåg i rörelse, pågående kaffe- och glassförsäljning m.m. Vi hade inte koll på om det var en trafikdag eller inte när vi åkte dit, men vi hade tur. Det hade däremot inte mamman som med sin son kom dit i hopp om att kunna åka ångtåg, men det var en dag för sent eller en dag för tidigt...

Ett litet urval av mina bilder från det drygt timslånga besöket en juliförmiddag i blandat väder:
Del av stationsområdet.

Några av de godsvagnar som är i bra skick.

Kan inte fjärrstyras, robust mot signalfel!?

Lok som används i trafik (antar jag).

Det behövs många olika slags oljor för att hålla lok och vagnar vid liv.

Fönsterutsikt

Behöver ett handtag.

Oproppad

Klar att öppnas.

Manöver- och signaltablå på stationsbyggnaden.

Kräver arbetsinsats.

Knopp

Tanklock

17 juli 2012

Vandring på Balsberget och Maltesholm

I förra veckan, direkt efter vårt besök i Torsebro, styrdes färden och stegen till naturreservatet Balsberget, som ligger lite norr om Kristianstad. Berget mäter hela 93,7 m över havet! Där finns en mängd vandringsleder och ett grottsystem att utforska för den som är sugen på besök i underjorden. Jag vill hellre hålla till i friska luften och känner mer samhörighet med det som finns ovan marken än under mig. Efter inledande "kontinental" terräng med gles tallskog kommer man upp till bokskog, där det finns en del fotomässigt intressanta men svårfotograferade motiv.

Bokskogar är som bekant väldigt mörka när löven slagit ut. Men då och då letar sig solens strålar fram och jag fick syn på följande harsyreknopp i vacker belysning. Det tog dock lite tid att byta objektiv, så solen försvann. Väntade en stund och solen kom tillbaka - men strålarna träffade några decimeter från knoppen! Hade dock varit förutseende och tagit med en liten reflexskärm. Lyckades emellertid inte vinkla upp solljuset på knoppen, så det fick bli en "kall" bild istället.
Harsyreblomma på väg att slå ut.
Kontrasten mellan bokskogens dunkel och de fläckar av starkt solljus som släpps igenom gör det svårt att få ljusmässigt balanserade bilder, vilket illustreras nedan. Jag kunde dock inte motstå att avbilda den över stenen utbreddda stammen/roten. Gav mig inte heller tid att vänta på att solen skulle gömma sig bakom ett av de otaliga moln som verkar ha ockuperat himlen denna sommar. (Minskade kontrasten i bilden i efterhand, men har då tappat lite av "stunsen" i färgerna.)
Bokens rotsystem försöker täcka stenen.
Även på följande bild kämpar en bok med att få ordentligt fäste för sina rötter. Som oftast är marken i bokskogar översållade med vissna löv och kvistar av olika storlek. Jag plockar sällan bort pinnar och liknande, så även denna gång lät jag naturen se ut precis som den var. Ser kanske ser lite stökigt ut...
Rötter och ris.
Att fotografera vyer från utsiktspunkter är enligt min syn bland det svåraste man kan ge sig på. Försökte att från Balsbergets topp skapa lite olika ytor i bilden: berg-i-dagen, skogsparti, sjö, öppen mark och himmel. Fungerar kanske!?
Utsikt från Balsberget över Råbelövssjön och Kristianstadsslätten.
Är förtjust i att försöka hitta mönster/former/ytor bland träd som ligger lite kors och tvärs. Här är resultatet av ett snabbt fångat motiv längs nedfärden från Balsbergets topp.
Bäst före-datum har passerat för vissa.
 Ett annat motiv som dök upp på temat gammalt och fallet.
Stenknäckt
Efter vandringen på Balsberget styrdes färden till Maltesholm, där det finns ett naturreservat enligt uppgifter på länsstyrelsens webbplats. På plats hittade vi inga skyltar om naturreservatet, än mindre några vandringsleder/-stigar. Det finns dock en mäktig bokskogen på båda sidor om den häftiga vägen upp till slottet, så det blev i alla fall en liten tur med kameran ut i naturen.
Tunnelseende

14 juli 2012

Krutbruket i Torsebro

I Torsebro norr om Kristianstad grundade Karl XI i slutet på 1600-talet ett krutbruk. Avsikten var att slippa långa och farliga transporter av krut från Södermanland och Småland ner till de nyligen från Danmark erövrade Blekinge och Skåne. Kruttillverkningen lades ner 1923, men hela området byggnadsminnesförklarades 1996. Området ligger naturskönt vid Helge å, där Sveriges första vattenkraftverk för elproduktion anlades i början 1900-talet. Utöver bruksmiljön finns det en naturskön bokskog och ett fågeltorn vid strandkanten. Torsebro är med andra ord väl värt ett besök!
Huruvida man kan kalla detta en övergiven plats eller inte är en rent semantisk fråga: där finns helt klart övergivna byggnader som minner om industriell verksamhet som sedan länge inte varit konkurrenskraftig. Men området är välvårdat och med informationsskyltar här och var, alltså påminner det om ett museum och den renlärige anser därmed att detta inte är en övergiven plats.  Eller är det så att vissa delar av området platsar som övergiven plats/utrustning och andra är museum? Svaret finns som alltid i betraktarens ögon och huvud!
Krutmagasin

En sedan länge stängd lucka.

Vågboden, där krutet vägdes och paketerades.

Inkorporationsverket (valsverket) där krutet blandades samman från 1875.


Byggnadsdetalj från valsverket.

Vem har suttit på denna bänk?

Frånkopplat


Parkerad


En som tar det lugnt.


Djungelgrönska

7 juli 2012

Dynamitförutsättningar i Genastorp

I Genastorp lite söder om Osby vid Helge å fanns en gång en kiselgurfabrik. I beskrivningen av Kust-till-kustdelen, etapp 7, av Skåneleden står följande om denna fabrik:
Öster om Genastorps kvarn finns Sveriges största fyndighet av kiselgur och här byggdes under andra hälften av 1800‐talet en kiselgurfabrik. Kiselgur bestå av skal från kiselalger. För att rena kiselguren till kiseldioxid, upphettas den till cirka 1200°, då den smälter som en glasmassa, sintrar, och bildar håda klumpar. Klumparna krossas till ett fint pulver. Kiselgur blandas med nitroglycerin och man få fram dynamit. Fabriken var i drift till slutet av 1940‐talet.
Byggnaden ligger precis invid Skåneleden.



Den blå "glasbiten", som det fanns ganska många av på golvet, är resultatet av ett misslyckande i produktionen av kiselgur. Man har haft för hög temperatur vid bränningen av guren, så att den sintrats till kvarts. (Tack för informationen Tord Jöran Hallberg!)
En annan benämning på kiselgur är diatomit. På Nationalencyklopedin.se står bland annat att de sista svenska kislegurfabrikerna lades ner på 1970-talet. Där står även följande:
Den största användningen har diatomit som filtermedel vid rening och raffinering av vätskor och organiska produkter. Det används också i färg, papper, gummi, tandkräm och som isolering i bl.a. brandsäkra skåp samt som katalysatorbärare vid oljeraffinering och som slipmedel. Tidigare var det en viktig beståndsdel i dynamit.
Jag besökte vad som är kvar av fabriken i Genastorp för två år sedan, men tvingades då använda blixt inomhus, vilket tog bort en del av den ödesmättade atmosfären i den delvis raserade byggnaden. Hörde nyligen att rivning av lokalen eller varje fall bortforsling av innehållet i den var nära förestående. Alltså dags för ett nytt besök, denna gång med stativ för att kunna använda naturligt ljus! Jag var där mitt på dagen och det fanns därmed gott om dagsljus som letade sig in i lokalen. Men i några av bilderna blev det lite väl stora kontraster mellan utomhusljuset och halvdagern inomhus, speciellt när solen tittade fram.

Detalj av en stor maskin som troligen använts för krossning av glasmasseklumparna till "dynamitpulver".

Maskin med okänt användningområde.

Det finns flera spännande elcentraler i byggnaden. Denna hör till "krossen" ovan.

Manöverpanel till krossen. Inga pekskärmar här inte, utan rejäla doningar.

Elmätare (?) från den analoga tiden, men utan visare.

Våg av äldre modell, ser oanvändbar ut....
Lokalerna måste rimligen ha använts för annat verkstadsändamål än att processa kiselgur efter 1940-talet, då fabriken enligt uppgifter ovan lades ner. Ugnen för upphettning av kiselgur är igenmurad och det finns maskiner och annat smått och gott som är svårt att koppla till produktion av kiselgur.
Tror detta är en slags fräs. I bakgrunden syns den igenmurad ugnen.

Detalj från fräsen.