Bilder i dator, traditionellt album eller fotobok?

Vad göra med alla 1000-tals bilder man tar under ett år? Låta de ligga kvar i datorn osorterade?  Nej, det är nog bäst att åtminstone lägga bilderna i datumvisa mappar och utöver datum döpa mappen till något beskrivande namn på innehållet, t.ex. Öland eller Svampplockning. Sedan kan det vara bra att betygsätta bilderna, kanske inte alla bilder bör visas? De bästa bilderna förtjänar att bli papperskopior. Jag låter ett labb ordna 10x15 cm-kopior på 200-300 bilder per år (alla bilder är nog inte "bra" men betyder något för någon i familjen) och sätter dem i ett vanligt plastfickealbum med möjlighet att skriva en bildtext bredvid. Någon enstaka bild om året blir en 20x30-förstoring eller större och hängs upp på en vägg hemma. Men sedan? Om man t.ex. varit iväg på en veckolång semesterresa kanske man vill göra något mer av bilderna. Jag har gjort något enstaka bildspel och gjort några speciella album med traditionella papperskopior i olika storlekar. Har fungerat tämligen bra, men albumen blir ganska otympliga. Provade i höstas att göra min första fotobok, den innehåller bilder från vår Greklandssemester förra sommaren. Har just fått min andra fotobok levererad. Den är på 80 sidor och innehåller bilder från vår resa till Kap Verde första veckan i januari i år. Båda dessa kan ni bläddra i via listan längst ner på sidan.

Det svåra med att göra en fotobok är förstås att välja sidlayout och välja bilder. Ska bilden har ram runt sig, fylla en hel sida eller ett helt uppslag? Om det passar med flera bilder på en sida, ska de överlappa varandra eller ligga dikt an varandra eller ligga med vit kant emellan? Ska eventuell bildtext skrivas i bilden eller bredvid? Mycket eller lite text? Osv.
Jag skulle bli mycket tacksam om ni kommer med förslag till förbättringar av fotoböckerna! Ingen åsikt är fel eller för futtig!

En man som kopplar av under sena eftermiddagen på stranden i Santa Maria, Sal, Kap Verde.

Vårlik vinter och ny programvara

Det har inte blivit mycket fotograferat på sistone. När det fotomässigt har varit fina helger har jag varit krasslig/justerad på ett eller annat sätt, när det varit dassigt väder har jag varit frisk. Och jag har varit frisk för det mesta... Har skaffat mig ett nytt bildbehandlingsprogram, Adobe Lightroom 3, vilket jag i mycket stor utsträckning kommer att använda framöver för katalogisering och redigering i stället för Adobe Photoshop Elements 7. Dock behöver jag, om än i sällsynta fall, även framöver använda det senare vid speciella justeringar i bilderna. Håller på att med hjälp av en videokurs lära mig grunderna i Lightroom och det finns många funktioner och finesser som jag kommer ha stor nytta av!

I eftermiddags "drog" yngsta dottern med mig till stallet där hennes favorithäst Allan finns. Vi gick de 1,5 km (enkel väg) i typiskt aprilväder, ömsom solglimtar, ömsom vassa snöflingor i ansiktet - allt blandat med fågelkvitter och porlande vatten i delvis istäckta bäckar. Medan Jessica mockade, gick jag en liten sväng i de välbekanta omgivningarna och knäppte bilder på stenar i en stenmur.

Jag är som bekant (?) lite förtjust i det rostiga och förgängliga. Hittade också ett par motiv inom det området. Ett rep som varit blått en gång i tiden har med hjälp av fukt och tidens tand fått en helt annan färg, vilken förstärktes av solen som tittade fram en kort stund.

På vägen hem tittade solen fram igen och speglade sina eftermiddagsvarma strålar i smältvattnet på en äng.

Modellhästar

I dag fick jag ett infall. Varför inte ta och bygga en liten hästbana med barnens modellhästar, figurer, hinder m.m? Eftersom det var soligt väder föll det ett fint ljus från altandörrsfönstret. Med hjälp av en 12-årig tillfällig assistent byggde vi olika scener med hästarna och de andra tillbehören på ett brunt och ett grönt pappersark. Kameran på stativ, 100 mm makroobjektiv och en guldfärgad reflexskärm för att efterlikna kvällsljus i några av bilderna. Använde kamerans live-view-funktion för att försöka ställa in skärpan perfekt. Det lyckades för det mesta, men jag använde i flera fall en för liten bländare så på en del bilder blev skärpedjupet för kort. Vilket jag naturligtvis inte upptäcket förrän bilderna hamnade i datorn, dvs. när all utrustning var ihopplockad och undanstuvad. Tänk att över 35 års erfarenhet av fotografering inte har lärt mig att tänka på och hålla koll på skärpedjupet... men kanske kommer jag ihåg det nästa gång! Även om resultatet inte blev helt lyckat, hade vi onekligen en kul stund tillsammans, även om assistenten tyckte att jag hade en "konstig hobby". Tror, och hoppas, att hon mest avsåg det faktum att vi fotograferade leksakshästar och inte fotografering som sådan!