Söndagmorgonen bjöd på -6 grader och sol när vi steg upp för att frukostera och styra kosan mot Asarumstrakten för en orienteringstävling. Startplatsen visade sig vara en av de absolut vackraste på länge: rinnande glittrande vatten, kvittrande fåglar och, som kronan på verket, en gammal ruin. Det visade sig vara resterna efter Långasjönäs linnelumppappersbruk som lades ner 1919 och som sedan dess varit övergivet såvitt jag förstår. Tyvärr är ruinen och bron över till den stängd på grund av rasrisk. Anblicken och tankarna på ruinen, dess historia och tanken på att återvända dit efter vad jag trodde skulle bli ett väl förrättat värv i den fina skogen snurrade naturligtvis runt i huvudet innan jag startade mitt lopp. Om det nu var tankarna på kommande fotosession som spökade vill jag låta vara osagt, men en bit in på banan blev jag osäker på om jag hade hoppat över en kontroll eller inte. Så utan att tänka allt för mycket, vände jag således tämligen oövertänkt tillbaka och kunde förstås konstatera när jag var nästa framme att jag visst hade varit där. Cirka 4 minuter helt bortkastade. Efter ytterligare en strulkontroll lyckades jag så småningom navigera i mål. Efter sedvanlig utomhusdusch (det var nu några plusgrader!) var det dags för fikastund och filosoferande över terrängen, banor och missade kontroller med hustru och klubbkompisar. Sedan var det hög tid att dra vidare för nu hade det kommit skyar på himlen ovanför oss och lite oroväckande mörka moln vid horisonten. Det blev först ett stopp vid "kulturbron" i Tararp innan vi åkte mot Långasjönäs och stannade vid Bruksgölen där ruinen ligger. Hade packat lätt, dvs. enbart kompaktkameran med tanke på att det skulle bli tämligen kortvariga besök på de olika platserna.
Provade i kväll att göra några av bilderna i svartvit, men det är enligt mitt tycke bara följande bild från den ruinfotograferingen som fungerar någorlunda väl i svartvit. På köpet "försvann" de färgglada husen i bakgrunden som stjäl mycket uppmärksamhet i färgvarianten.
För övriga bilder tycker jag att den blå färgen i vattnet och himlen samt det bruna gräset tillför bilden för mycket för att "plockas bort" genom konvertering till svartvit. Men det kanske är jag som behöver träna mer på svartvit-konverteringen för att få ett tillräckligt bra resultat! Eller är mitt "svartvita öga" alltför otränat för att se potentialen?
Här kom det en svartvit bild ja, kanske för att jag peppat dig till det! Då är jag besvärlig och väljer nummer två till favoritbilden. Inte för att den svartvita inte tilltalar mig, utan för att jag gillar tvåan bäst! Jag tycker att det är en fin komposition där ruinen ligger fint i landskapet och ån på diagonalen blir en bra förgrund. Snyggt glitter i vattnet också. Himlen är väl lite utbränd, men här visar sig väl kompaktkamerans begränsningar.
SvaraRadera